Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. Han är så blygsam och skygg — skräm
honom bara inte, söta du!»
Och så presangterade jag:
»Min man — redaktör Jönsson!»
Gustaf stirrade på redaktören och redaktören
tittade på Gustaf, som om han i honom sett en riktig
befrielsens ängel, och så sa Gustaf med ett besynnerligt
gurglande ljud i halsen:
»Det här är sadelmakar Jönsson, Lovisa, från Umeå,
som lofvat hjälpa oss med selarna och — — — >
Stor tablå!
Ja, det förstås det, att efteråt är det nog lätt för
litet hvar säga, att man bör kunna se skillnaden på en
redaktör och på en sadelmakare, men det är inte alltid
så lätt som folk tror, isynnerhet när man är alldeles full
af den ena och den andra kommer i ett falskt sken.
Två dagar senare:
Nu har vi upphört att vänta. Hade ett kort i dag
från Villy att resan blifvit uppskjuten — oförutsedda
hinder. Jönsson har rest hem: ska skicka hit sin
verkgesäll i stället.
Villy är hans ett års gosse.
Intet under, pappan såg litet häpen ut, när jag sa.
att »Villy skref så otydligt!»
Senare:
Jag är fullkomligt som förstelnad — en fullkomlig
ishydda. Ingenting kan komma att tina upp mig vidare.
Jag har tagit emot den nya, äkta redaktören i
tanke att han var sadelmakaregesällen!!!!!
Jag måste hämta mig litet, innan jag kan skrifva.
vidare.
Efter sedan jag hämtat mig.
Det gick till så här — helt enkelt så här:
Sofi sa, att hon släppt in i förmaket en alldeles
främmande herre, som hon aldrig sett förut.
Den ska då inte lura mig, tänkte jag.
Så steg jag in med fast uppsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
