- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
195

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kors», tänkte jag, »den där luktar då sadelmakare
på långt håll», och så sa jag barskt:
»Hvad vill herm!»
Han vände sig om och såg på mig.
Titta du, tänkte jag, mig skrämmer du inte, du
må se ut som en skoborste i hufvudet bäst du vill och
behöfva plikta för ful uppsyn så mycket du orkar.
»Nåå», sa jag än stramare, »hvad har herrn i mitt
förmak att göra? Man brukar fråga sig för hvar man
ska klifva på. Stig ned i drängkammaren, var så god
— där finns alla herrns mojänger.»
Men så började jag att känna mig litet otreflig.
Blickarna från de sammandragna ögonen började
hagla omkring mig som knifspetsar, och så stack han
båda händerna i byxfickorna, något som jag aldrig sett
en handtverkare göra i bättre fruntimmerssällskap.
»Herre Gud», stammade jag — »det är väl aldrig
möjligt att det är — —??»
Men naturligtvis var det — —
Jag bjöd förstås till att ursäkta mig; jag sa, att jag
tagit honom för en gesäll; men så kom jag ihåg, att
det presis inte hjälpte upp saken och kastade mig rakt
i armarna på mästaren, men där trasslade jag in mig
alldeles. Med ett ord, jag var så röd, så förlägen och
olycklig, att jag just tycker han borde ha sagt mig ett
tröstande ord, men det gjorde han inte.
Han bara stirrade på mig, som om jag varit ett
underligt djur som gjort roliga konster, och så sa han
till sist med en fyllig röst, bra nongschalangt:
»Oro sig inte, för all del. Man ska inte vara
höflig. Det är ett gammaldags fåneri, som vi yngre håller
på ta bort så fort vi hinner. Men finns det ingen i den
här alldeles ovanligt utmärkta stan som man kan tala
ett klokt ord med? Jag menar affärer!»
»Det med min man, det», sa jag stelt, ty jag tyckte
inte riktigt om det där ordet ’klokt’, fast jag inte i en
hast hann räkna ut hvarför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free