Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fanny är ofta hos fru Ungfrau, tack vare sin slängda
tyska och sin vackra röst.
Jag presangterade! Fru Ungfrau kände inte alls
igen henne!
Stackars barn, hon var så rädd, att de små
bländhvita tänderna alldeles klapprade mot hvarandra, men
allt lyckades utmärkt!
När hon började sjunga — hon har en riktigt stor
— röst — alla fru Ungfraus favoritsånger, (undervisad
af kaptenen), riktigt strålade »den otäcka, hårdhjärtade,
rara mutterälsklingen», som hon uttryckte sig sedan.
Lilla tyskan däremot börjar liksom blekna af.
Kapten är borta, in geniören rest, borgmästaren vill
hon inte ha — fast hon inte sett honom i nattrock, som
jag, och Ruffen deklamerar inte »der-di-das» längre.
Stackars Ruffen!
Jag har kännt länge att inte allt varit som sig
borde, men i går fick jag riktigt veta hvad skuggan
heter.
När jag kom från Anna Ene, som ligger sjuk, illa
sjuk, som jag spådde, så låg Ruffen på fulingen, och det
fast det var tnidt på förmiddagen.
»Hur är det, vännen lilla?» sa jag oroligt och tog
hans hand i min. »Något tråkigt?»
»Kaffet har fallit — skarpt!»
»Nåå?» sa jag.
»Jag hade sålt fast 6,000 borta i ett naffs! I
ett naffs!»
Jag teg. Jag kan till min eviga heder säga att
jag teg.
»Borta, ser du, borta i ett naffs!»
Nej, jag måste få säga mitt hjärtas tanke, eller också
dog jag.
»Vänta litet, vännen lilla», sa jag mildt, mycket
mildt »Jag kommer strax tillbaka.»
Därmed rusade jag in i förmaket, drog igen
dörren om mig, flickorna var lyckligtvis uppe hos sig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
