Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så sa jag i alla möjliga tonfall och med alla möjliga
tonvikter:
» Var det inte det jag sa! Var det inte det jag sa!
Var det inte, var det inte, var det inte det —jag - sa!»
O, hur det lättade!
När jag kom in i sängkammaren igen, låg Ruffen,
stackare, kvar på fulingen och såg alldeles förbi ut —
»Var inte ledsen nu, gubben lilla», sa jag så nytert
jag kunde åstadkomma, med själen gående i vågor.
»Förlora i stort, vinna i stort, det är väl själfva
grosshandelsskapets kärna, det!
Nästa gång stiger nog kaffet — och då vinner du
nog igen alltsammans och mer till, det känner jag på
mig. Men vänta nu, så ska jag gå efter ett glas vin
åt dig och en hafrekäx! Du ser riktigt blek ut!»
Ja, så gick jag efter vin och hafrekäx åt oss båda
två, bredde på honom en varm filt, satte mig bredvid
honom och strök honom gång på gång öfver hufvudet,
där håret börjat att tunna af.
»Tänk Lovisa, livad steg vi trampat för att få ihop
de styfrårna —!»
»Tänk inte på det nu», sa jag gladt, men måste
bryta af i detsamma så att inte tårarne skulle komma
i farten.
Ja, det var just det!
Den, som får trampa ihop sina styfrar öre för öre,
lär sig älska dem — på ett helt och hållet annat sätt
än den, som ärfver dem! De blir vänner; kära, senkomna
vänner, som skänker glädje och sol — både åt en själf
och åt andra.
»Och så mycket — på en gång, du! Sex tusen!»
»Åh, ännu är vi inte på fattighuset», sa jag käckt,
»fast det förstås det, när man väl gifvit sig till
grosshandlare, så är det —»
Inte långt dit — höll jag på att säga, men häjdade
mig lyckligtvis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
