Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon blef alldeles blek- och vände sig bort.
Således en skugga ändå — — nej två!
Ty midt i all hjärtevärme, allt skratt och all glädje,
såg jag ett blekt ansikte trött lutadt öfver ett
belamradt skrifbord och ett par hopplösa ögon blicka mig
till mötes!
Måtte han, måtte han få kraft att göra sin sorg
bärbar!
Vid supéen höll Ruffen ett tal för den utmärkta
författarinnan Lovisa Pétterkvist, som på ett så skamligt
sätt blifvit — —
Ja, hvad hon blifvit, fick lyckligtvis ingen höra,
ty redan här tog applåderna vid.
Vi var då i den stämningen att vi applåderade åt
allting, kanske mest åt borgmästaren, som började sitt
tal till »skönheten» med att berätta, att han inte var
talträngd och så inte sa ett knytt mer, utan fällde ned
hufvudet som en bruten stockros.
Nu är alla gångna, ljusen släckta och huset, som
surrat hela dagen, som en kupa fylld med sötma och
bin, har börjat stanna af.
Har väl någonsin en människa blifvit så orättvist,
så öfverväldigande firad som jag!
Från och med i dag kommer jag att svära på, att
fylla 50 år är det underbaraste som finns.
Till och med härinne möter mig ännu så kära
bevis på vänskap, att jag har allt göra hindra ögonen
flöda öfver.
På mitt nattduksbord stod ett litet
maroqängsfordral. När jag öppnade det, möttes jag af två par mörka
djupa ögon. Det var Kullens och hans fästmös porträtt,
vackert infattade i själfva fordralet.
Inunder stod:
»Från de döda!»
Jag ska gömma dem bland mina smycken. Dit
hör de!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
