Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot jökeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT JÖKELN.
DAGAR och veckor, Ung visste ej
huru länge, sågo honom vandra och
klättra, ständigt mot norr, närmare och
närmare intill vinterns hjärta. Han
genomgick mycket, kölden blef så bitande
att han till sist stapplade i väg i ett
halfsofvande tillstånd, oigenkännlig för
sig själf af möda; men han fortsatte att
gå, emot kölden, han ville ännu se hvem
som bodde öfverst på tinnarna.
Han miste förnimmelsen af tiden, gick
som i en evighet, kände blott att han
var till, därför att han hvarje dag
kämpande höll sig uppe. Den eviga
vandringen i vinterns tilltagande bitterhet
lärde honom känna snöns och isens väsen
— det var inte några stora hemlighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
