Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot jökeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT JÖKELN.
7»
luften och gå med näsan utefter flintan;
han hade blifvit påmind om eld! Det
var något i eller omkring flintan, när den
smulades för slaget, som luktade likt
glöden under aska. Ung spärrade
näsborrarna vidt upp och drack den svedda
lukten, som också erinrade honom om
gräset efter regn, riär åska rensat
luften, eller om morgondimman från
urskogen, växternas tunga nattsvett, som
fördunstade för solen. Han drog djupt
efter andan, suckade, suckade. Ja, han
saknade elden. Han kunde sätta sig
att bearbeta flintan, endast för att andas
den så påtagliga och dock så aflägsna
dunst af eld som rök från skärfvorna.
Under mellantider, då Ung inte kände
lifvets osäkerhet så närvarande, gaf han
sig någon enstaka gång tid att efterse
sin person och fann då att hans skinn
satt i kakor af smuts och ohyra och
stelnadt blod från de djur han slaktade;
han drog af några af skorporna och
förtärde dem, och på det sättet kom
renligheten i världen.
Efter hand blef han tunnare och
tunnare i hårväxten, emedan skinnen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
