Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot jökeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT JÖKELN.
73
han alltid hade pä kroppen, ersatte hans
egen päls. Men annars var han frisk,
trifdes öfverdådigt i det friska vädret,
som inte tillät honom att dåsa. Han
tilltog i styrka och fördjupade sitt
vetande, medan han med en verklig
världs-aptit högg in på alla de varmblodiga
djur, som i likhet med honom valt att
stanna i norden och inrätta sig efter
det nya klimatet.
Emellertid gick den vintern om. Ung
förstod det inte genast. Nätterna
började bli lugnare och solen stod högt,
just vid en tid då han med sammanbitna
tänder beredde sig på än mera köld,
en ännu hårdare tillvaro, såsom vintern
lärt honom det medan den var i
tilltagande. Men nu aftog den.
Och först nu, då det blef en smula
ljusare med den tillväxande dagen,
märktes på Ung hvad han genomgått i det
långa, förfärliga mörkret. Så länge det
varade hade han rasat i ett oafbrutet
tillstånd af omedveten, ursinnig förtviflan,
till hela sin själ upptagen af att värja sig;
nu gaf motståndet efter, och han fick luft
i vissa ohyggliga ljud som krampaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
