Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot jökeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT JÖKELN.
75
töade upp snön på ytan, där den åter
frös tilll is, och så kom jökeln att ligga
naken och lysande med sitt blågröna
djup, från topparna och långt ner i
dalarna. Blänket af denna gröna bottenlöshet
blef Ungs horisont för framtiden, efter
hand som jökeln långsamt, omärkligt
utbredde sig från bergen öfver hela
landet.
Jökeln dref undan själfva jorden,
söndermalde den, utplånade den under sin
bergstyngd af vandrande is. Under de
svarta nätterna hörde Ung det
underjordiska dånet och gnisslandet af isen, som
uppref klippgrunden, medan den skred
och skred under sin egen omätliga kalla
tyngd. Och han skar tänder däremot.
Under stilla, frostklara dagar, då
luften bet i hvarje por, stod hans
andedräkt i tjocka, hvita strålar ur näsan
och blodet prickade honom som ett
stjärnregn under huden; han kände det
som en seger blott att lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
