Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot jökeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
MOT JÖKELN,
trängde honom ur halsen, det var skratt.
Han hade haft det ondt. Men han glömde
det snart och kom sig igen.
Det blef sommar och Ung trodde
icke annat än att kölden nu för alltid
var borta. Men vintern kom igen,
strängare, och denna gång led Ung den
bittraste nöd han någonsin kom att utstå,
slapp endast halfdöd igenom. Nästa
sommar bragte honom åter på benen,
och nu kunde han det, begrep
årstiderna och förberedde sig på vintern innan
den kom.
Hvarje ny vinter var längre och
kallare än den föregående, och sommaren
aftog, blef snart endast en regnfylld paus
mellan de eviga vintrarna. Jökeln växte
och bredde ut sig.
Bergstopparna lågo nu under en
sammanhängande milsbred kupol af snö, som
ständigt ökades genom det oaflåtliga
snöfallet. Snön pressade på sig själf
och blef till en väldig, flytande deg af
is, som skred ned från fjälltopparna och
började fylla dalarna. De korta
somrarna kunde inte tära något vidare på
jökeln, men smälte den samman och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
