Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDDONET.
I3I
suckar och långsamma knakande?
Blodet sjöd i hans öron, han visste knappt
hvad som var ljud eller hvad som var
han själf. Glädjen grep honom som en
kramp om bröstet när han tänkte på
sin skatt, han blef så glad att han såg
solar för ögonen, miste all förnimmelse
af tiden. Han kände icke igen sig själf,
hvad var sant? Var det han, som i
oändliga tider hade satt sig hårdare och
hårdare upp mot vintern, medan han såg
sina barn frysa, frysa, utan att han kunde
skaffa dem värme, tills hans hjärta blef
som den flinta han slog . . . om så hela
jorden förstenades skulle han slå eld
ur den! Var det han som nu hade
funnit elden? Ah, han hade fått sitt
hjärta igen, heta, nästan kväfvande
källor i bröstet. . .
Han ligger med eldstenen hos sig
och tycker att det är en evighet sedan
han försökte den, han längtar efter att se
gnistorna spruta ur den. Blodet rasar
som en världsbrand genom hans ådror.
Han måste se eld, stilla sitt hjärta med
den rikedom han gjort handgriplig. Och
han sätter sig upp med svindlande huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
