Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
UNGFOLKET.
kände sig heller förorättad af att
nödgas afstå hälften af sin fångst. Men i
senare tider blef det knappt en liten
tiondedel till jägaren själf. Man jagade nästan
rent af för andra. Och Garms
efterkommande ville råda äfven på andra
områden, som icke hade med fördelningen
af bytet att göra, och de gjorde sig
gällande genom den fruktan som utgick
från grafven. De hade makten. De
sutto inne med elden och dess källa.
Naturligtvis hade hvarje familj sitt bål,
som värnades och hölls vid lif med
största omsorg; om det än i knappa tider
skulle kosta den sista talgbiten, så fick
dock elden icke slockna. Om det
likväl skedde fanns ingen annan utväg än
att hämta en brand från det gamla bålet,
som allfadern själf hade tändt och som
Garms afkomlingar behärskade. Att de
icke lämnade eld från sig utan rundligt
vederlag eller förpliktelser på annat sätt,
säger sig själf. Garmsläkten utvecklade
i fråga om egen fördel en hårfin
ur-skillning, som icke aftrubbades genom
att gå i arf. Utom det heliga bålet
ägde släkten själfva eldstenen, så att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
