Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGFOLKET.
163
hade nog och i öfverflöd. Deras eld var
alltid säker, äfven om bålet skulle slockna;
de kände eldens hemlighet. Några
tiss-lade om att den enögde hade meddelat
sin äldste son, Garm, konsten och ålagt
honom att inviga alla däri, men att Garm
så hade funnit för godt att behålla den
för sig själf ensam; andra ville påstå
att Ung tagit stenen med sig i grafven
för att ingen skulle få den, och att Garm
skulle ha brutit graffriden och
bemäkti-gat sig den. Hur det nu förhöll sig
visste man att den underbara stenen var i
Garmsläktens besittning. Den gick från
fader till son i rak linje, och ingen hade
någonsin sett den utom just den äldste i
hvarje släktled. Det fanns ingen
öfver-naturlig kraft som man icke tilläde stenen.
För öfrigt hade den ännu aldrig varit
brukad till förnyelse af bålet; det hade
brunnit oafbrutet sedan Ungs dagar.
Jökelfolket böjde sig villigt för
Garm-släkten, i anseende till den gemensamme
fadern. Men verkan af denna
allfader-dyrkan var att allt som i släkterna
bevarades af tradition om den enögdes lif
och sedvanor blef fastslaget som ensam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
