Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITBJÖRN OCH VÅR.
203
öfver honom. Han utvecklade sig till
en stor timrare och en riktig
vattenmänniska. Och likväl fanns det märkligt
nog ingenting som Hvitbjörn hade större
skäck för än just det våta, och denna
medfödda rädsla kom jätten, som aldrig
kände fruktan, att haja till och skrika
som en galt när han kom på djupt
vatten. Hvitbjörn kunde inte simma.
Han såg att alla djur gladeligen trafvade
vidare i vattnet, men det låg inte för
hans gångart. Just när djupet bar, när
han kände den vikande och tunga
kraften skjuta hans lemmar från bottnen kom
en vanvettig förskräckelse öfver honom,
en oemotståndlig drift att klättra som
han aldrig i sitt lif öfvervann. Hans
söner däremot föddes simmare, som
slunko i och ur vattnet som uttrar och
alltid voro frusna och lågo i veck öfver
hela kroppen af att förfriska sig i badet
och efteråt vederkvicka sig i regnvädret
på land.
Alla Hvitbjörns söner blefvo ljusa,
med en alldeles naken, hvit hud, som
var grof och valkig af att alltid vara
våt. Om sommaren blefvo de fräkniga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
