Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
HVITBJÖRN OCH VÅR.
till minne af det mörka blod som
tillförts släkten från i urskogen hämtade
mödrar, den solade huden som gick
fläckvis igen. De hade blondt hår med ett
rödgult skimmer, som en aning om det
mörka hår norden hade blekt. Ögonen
hade jökelns sommarblänk. De skulle
bli stora skeppare.
Hvitbjörn, som var så hjälplös i
vattnet, hade all orsak att fundera på saker,
som kunde flyta och bära uppe. Men
bakom låg ju alltid den stora tanken att
han skulle fara öfver hafvet, vidare,
vidare, och denna trängtan gick sönerna
i arf.
Det är inte för mycket sagdt att
Hvitbjörn icke en enda dag, medan de bodde
vid kusten, hade någon varaktig stad,
och likväl uppehöll sig familjen där
tills barnen blefvo vuxna. Sönerna hade
blifvit män med kraftiga händer och godt
minne; de timrade och tänkte i kapp
med fadern. Verktyget skapade
arbetet, och arbetet skapade verktyget;
Hvitbjörn och hans söner slipade nu sina
stenyxor och mejslar, i olikhet med fäderna,
som läto det stanna vid den råa
tillhugg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
