Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
BLODET TALAR.
gräfling på resten af vägen under den
sista vilda färden ned till boplatsen.
Och här funnos heller inga gräflingar
att se. Men det fanns spår som tydde
på att de helt nyss hade gripit till
flykten. Hvitbjörn ägnade sitt skepp endast
en flyktig blick, det var omhvärfdt af
flammor och förloradt, drakhufvudet
gapade förkolnadt utåt sjön; utanför sitt
hus såg Hvitbjörn saker som voro värre.
De hade gått här i ro och godt mak
väl en timme och skingrat sig, hela
boplatsen var öfversprutad med blod.
Vår, Vår var död. I sina armar höll
hon den lilla flickans oigenkännliga lik.
Båda de stora döttrarna voro borta.
Men döende och bunden vid ett träd
fann Hvitbjörn sin son Orm. Han hängde
hufvudet ned mot skuldran, men höjde
sitt bleka ansikte, då fadern kom, och
smålog mot honom. Där var svaga
spår af tårar på de fräkniga
gossekinderna, under ögonen som voro
half-slutna och brustna, han kunde icke se
men rörde ännu de blå läpparna för att
säga något.
De hade huggit upp honom i ryggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
