Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODET TALAR. 269
och slitit lungorna ur honom, medan
han ännu lefde.
Annu en gång rörde han läpparna
och Hvitbjörn lutade sitt öra intill
honom, hörde sin pojke hviska att han
hade det bra. I det samma lät han
huf-vudet falla mot bröstet och var död.
I de nordiska ljusa nätterna står
björken med all sin rika grönska hängande
ned öfver de runda stammarna, hvilka
lysa i skymningen som hvita och blacka
lemmar; hela det fina trädet skälfver
som en kvinna, hvars hår fallit fram öfver
hufvudet, och nordhimlen, som rodnande
ler med den sofvande solen i sin famn,
vet icke om björken döljer sitt ansikte
därför att den darrar af lycka eller
därför att den gråter. Ack, björken hänger
med sin ljusa, nyss utspruckna grönska
i djup sorg, emedan den drömt att den
skall stå med sin krona som ett blodigt
hår och hvarje blad som ett blödande
sår, tills den naken svepes i snöstormens
lakan. Trädet som bäfvar under den
sköna nordiska nattens deltagande, det
är Vår, den milda Vår.
Men den stora, hvita stjärnan som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
