Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 68. Lördagen den 9 December 1809 - Tal, af Marius, hållet till Folket i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
«k-"onsten: Hwilta för-vända menniikotl 9
Htvad de pläga afhöra och lafa, har jag
. -
i
diat-att nnderhiilla detta hopp genom tapperhet och dyng ty allt annat kir kraftlöst-!
Och det märker jag, Ronlarti att alias ögon tito riktade pa« mng att det rättlvifio
och dygdiga Folfet gynnar nita, emedan mina goda gerningar gagllaReoublikenz men
att Patritierne söta tillfälle att angripa mig- Med desto större nit dör jag del-föret
bemöda mig ont att npnsfhlla Edert hopp och göra mina motståndares om intet. An-
dtl ifan milldarndolnlmr tag beständigt så leflval, att jag är fullkomligen loanwidz
aila mödor och faror. Och det som jag före Edra losalgerningah Romare! fri-villigt
gjort, åt- det icke min tanka att försumma nu, då jag emottagit belöningen. För-
dela, som ärelystnaden tnuingit att antaga en dygdig yta-, ar det smärt att i waldet ;
styra sina passionen för lillg, som alltid haft dygden- till ledare, har det godas lntdfi
ning öfwergätt ifrån mana till natur-. - - « , — -
«Notnare! J hafwen befallt mig-att- utföra kriget emot Jugurtha ; och dennas sak
hafwa Patricierna med mycket inißnöie upptagit. Jag ber Edel- derfBre på det hög-
sta, öflperläggen med Edet- sjelfwa, om det ar bättre att andra detta destin, och skikta
någon af dem i detta eller dylika ärender, nägon af- galnntal loidsträckt famillez
många anor och 1ingen erfarenhet i» tjensten,— psi- det han- i en sa wiglig föl-rättning
må darra, fjäska, och ibland folket taga sig en nnderlvlfare t sin fastla. SF handen
det nterelldelö, att den, font J anbefallen att föra befälet, fdker öfwer sig sjelf an-
annan b’efälhafn).are.. Ja, Romare! jag stall knalla namna dem, som sedan- de dlifwit
Conserter, börjat att låsas mäta förstäder « iorias’—oth Greta-neg föreskrifter l krigs
- a ettan-Höcke, år i anseende till ti-
ar det. icke i anseende till wigten
den senare an att del-till blifan befordl
och nyttan ett onekligt föret-osett ,
Jemfören nu , Romare! mig nnad ßa af fin bördanpölafta menniskor-
.. . , dels fjels missa-att och det de lä-
ra ar böcker har jag-tärt itiensten. Dönlnten nu, antingen ord eller gerninng aro wig-
tigare. De förakta mitt nya adellkap, jag deras oskicklighen mig föredrar man att-.
jag gjort lycka, och dem att den genom laster gjort sig del-till omärdiga. Jag ’nset,.
att naturen ar enoch gemensam hos alla, och lag-« tror« att den mest förtjeate också
är den adligastei Ola man nu- kundefräga Westins och Albini fdealdrar , antingen-
de metat haslva mig eller dems till sina- barn: hivad tron J« de skalle smal-a, om icke
det- att de önskat sig de basta afkomlingar? Osn de del-före med rätta förakta mig, s
så knä de också förakta sina egna föriixidehcjlss l)will—’li, likasom l)os»inig, adelfkapet
tagit sin början fran förtjensten- De afnndas min upphöjelse; del-föres nia de äfwen
afundas min dygd-, mina utståndna mödor- öch faror; emedan-jag genom deßa medel
blifwit upphöjd. - ,
Men deßa as högmod förderfwadentenniskon uppföra sig siisom de. äfwen förakta-v
de Edra hedersdewlsningaet dessöka dela ski, som om de före en hederlig lefnad.
Sallnerligen åro de. icke bedragne, font pli lika fått svälja tvinna lättjans matlust- och
dygdens belöning-, deßa så högst olika fatet. Oth afwen bli de- tala inför Edel- eller
Senaten,.npl;fylla de nästan dis-la talet med sina- förfätsers beröm; de tro sig sjelllva
bilftoa namnkunniga genom omtalandet af deras storldcrkz hwilketisanning ar tider-t-
om. Ti) in mera lysande de- förras lefnad warit, desto lastdarare ar deßns daglöshet-—
Förfådrensjra örs ett- ljus- för efteokolnniande,· hloilfet icke-tinat» de senares goda
eller onda gerningar nit svara tnlörfret Iag fatt-lat denna föl-snäll, Romare! men
jag-äger en, falnan- aeofnllar.e: jag flits omtala mina egna bedrifter-» Sen nu, Estl-
rar obilliga.,de åro- Det- de tillerkännasig af andras förtjenst, tneagifiva de icke migz
as-. min egen z. och. det-,-v emedan lag ej, har några anor och- mitt adelstan är nytt. Moa-«
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
