Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 126. Fredagen den 1 Juni 1810 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( Hozsz )
Men ärg icke Credleonaee sinat-sisan mäcker tvår förundran, en tydlig-. bild als dens-
lede« mindre fdrderfliga werkan som mißbrukelt as tvår tids- älskade lektur yttrar på bli-s-
de själ och hjerta? Jag talar-. om Ronsanerna Deit gifwes en tidpunkt dii det- ges-
notns detta slags- skrifter alstrade onda endast kan botas af fig« sjelft. Genin ensLiitek
ratne af« slidan art utan hos och wal, slocknar sjalens energi-, förste-agas förståndets
form-ägan af intryck först-oas eller dlifwee falsk och konstlad-, och smaken förstämmes-s
det år en locka om ej ett sörderfivade hjerta- bringar deßa bedröfliga werkningar till
siat-höjd- J detta tillstånd af moralisks iraft«ldshet, kan själen icke längre fördraga-
inigon enkel och kraftig näring. Hoa fordrar mera omanliga än sina, mera retande"
öm sunda rätter. Hon kan endas- sättasi rörelse genom- undersllaea och besynnerligas
anrättningar, eller genom falska och «öfn)·erdr.ifna känslor. , -
De flesta Romanstrifware känna- ganska wäl denna tidehivarfwets förderfioades
sinakz och söla pil alltsiatt att tillfredsställa den. De liinasdeßa läkare, hwilka i stallet att-?
rädda sin patient emot hans- wilja, foga sig· efter hans- lhnne, och leda honom oför-
märkt till grafwett Det år naturligt att deßa Författare göra en mera lysande lyckas
an de som anmända sin tid pli- ndttigare underst-inlagan men de— senare arbeta förs
ester-werlden, och dev förras mesl lysande period ilar snart för-bis Lynnes ochs för-doms
förswinna, men endast det sunda förnuftet år eldigt-«
Testa ni e estet-
Cn ärlig Landtswrest it klilsaß", divors gård låg wid en stor slö, hade en hund-font-
sainm förtrassligy och« sned stor skicklighet framtog- nr ivnßeni de mild-ändm- som den-
gamle mannen ganska ofta sköt-; Oenna hund hade nu dödt, tvareisigi af- forshetsningi
eller förkylning , och den otröstliges Pastorn begrof sins- åtskilligs på kyrka-gärdens andel-·
en lind, mumlade derivid ett-slags åminnelse-tal ochti hedrade honomt äftoen meden- .
liksten med uthuggnas mer-ser, som han sielf författan- « " «
Saienkoin för Stistets Domherre,, en— girighets-« sonr gerna- drejade sina underhafs-
tvande. Strax- lät han kalla mät Pastom och emottog honom i närt-dato af Consti-
siorlales, Notarierna och-Advokaterna, idel roflnstmi· menniskor, med ens min hivar-tesk-
det minsta öfwerseende eller barmhertighet- röjdes· ’ Nu- började-s ens förskräcklig Fi-
lippik öfwer hundens begrafning- på ett heligt siiille, idiandsKristna den. De för–
farligas orden, ohelsgande, försmädelsesemot Gud, kätteris-, dödeligi synd, timniellgt
och- ewisgt straff, ljödo« som åskan-s is den- stackars Pastornss öra, sent redan stig sig-.-
försart ix en mörk afgennd af Inq"nisitio.nes-fängelser-, hioarest qvidande och-s tanda-
gnißlan wäntade honom. » , . « .
Han förlorade lii-tvål icke kontenansen, nians började esteter-hällen tillåtelse att-«
tala sålunda-: "Högw·ördigsle Herre! jag år ganska saker-, att, oinz Ni fri-natt
min hund , lika sci mäl sotn- ing-, så skulle-Nis· icke– hafma «undrat: öfwer- hanss bes
grafning:— I sanning, han- förtzente det ester-« mins ödmjuka mening-« ty dennas
hund war mindre- hund än· mannen menniskas, och- war« i« menliistokiirlek ochi
trohetv vilt-ideligen oliver-de matiga-, som-· snarare borde ivarac hundar an- Christna·.-
Hans tillsade-ei- allenali det bästa-» hjerta; nej-,- hans war-xi afiden klok, Högwördigstes
Heere- ia- klok som: Salomos-, och om: dank-, under-« hela sin-« lifetids beioiste det-s»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
