- Project Runeberg -  Journal för Litteraturen och Theatern / 1812 N:o 1-148 /
236

(1809-1813)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.







..-.«.,-;«M,z.zf—-.–—.sp-—–—««.-.«...-»—......—.. -.— - »–.. ..—. ., « - . . .-.- ——-—.



består-i itu-sniken Deßx aro« alltid fidärare att riktigt träffa än de större effekterna-

Det har gifwtts några få ai naturen dldanligt gynnade tragiska Attörer, som le Kain,

Telma, Mxelle DnmesnIh Mtelle .st. Huberts, Mistriss sjddpns för hivilka hon yp-

pat sitt sanna uttryck i de omanligabelägenheten ritllnvilteffrittiga bedömmande det

anluånna lifwet icke lemnar inbillningen den minstaz anledning, men dci deßa undanta-

gas, siär den på alla Theatrars erfarenhet grundadeåbemärtelle fast, att kvid de högre

graderna af fullkomlighet fordras kvida mera talang i Komedien och OperasKomltem

ans Tragedien och stora Opel-ans s

« Med allt detta har jag ändri nsid ryktet att Alceste snart skall giilvach rönt

den laktgenåma känsla som minnet af Gustaf 111:e ärofulla ord sälla tidedwari all-
tid i war. » « .

Ehuru Alrestes roll all-tid tillhört äldre Aker-ism blttmer den sutan envis-vekna

svett af M:ll Waielius, sam ensam kan åtaga sig denna roll, likfdm Paminas ide-:

oß af ryktet utldftvade zauberflöten- Denna fenare cyates,svara enkom skris-ven för

- hennes röst- Att hon ej fpelte Antigone ar obegripligt; ty« ehuru Antigone då hon

följde sinteri landsflvgt kvar nldre an M:ll W ar och på Theatern syner-I,
Pat denna roll alltid tillhört Prinsrßornas emplols, och fordrar en len och böjlig organ.

.nskeliat, wore att wi oftare hörde M:ille")underg. Hoa dar werkeltga an- «
lag till-ett god fängerikm Den mana af scenen hon ännu ej kan äga tvinner ben

senan att ofta uppträda l mindre roller ai Opera-toniiten, eller karosser af stora

Qperamsdm med paßande sänk-stycken kundse, dåsieuattonen det inedg«ijiwer, förstärkas-
Atr, i trotts af tidens härjningar-, lemnsaxs precnierssujctter i besittning af mono-
poliumexclasivum och rättigheten att aldrig stadda eleverna fram att doubblera sia
år en ytterlighet, lika ,obillig och lita stadellgvsours den, att, spremiersfnjekterna ohörda,
fråntaga dem roller-, som deras emdlvi och dflverlägsensdeten af «detas·ralang, rist-laga
dem. «.Stulle det tvid en Theater banda, att- deßa båda ytterligheter dmwexlades wo-
re den attbetlaga sam under det förra af deßa systemet warit elev, och nr premier-

jujttt under det senare. In.tetdera»ddr numera wid tvära Theatrar wara attbefara.



—- «

Riterligare Bidrag till historien om den mäktiga Litteraturenach de mäkti-
ga Litreratörerna. «- " (Fdrrs-. ord stut fr. Gårdagen).

Om nu det uppgifna förfarandet fortsättes, fä måste detta myckna, tytt-litet mät
icke-existerar såsom sådant, men lit-mät sinnes under det nyßnaneda bandet (copula)
nödwändigt din-en existera såsom materia, fysisk proteß,,okganism,«ocb Jntelligens, i
anledning hivat-as denna existens-copnla blifiver tyngd, linsf,« werldsifjakl och fdrnnftk
ja, detta myckna måste ock nödvändigt wara denna bestämda materia«,.till ex- wext
och sten och fand, eller ännu bestämdare kisel och talt, aiwensotn arter, bönor och mic-
ker. Den, som wille angripa deßa fårskinn-sortiers, lncilke antingen neka, att allt ak-
tuelt svarande (ectuelle»s seyn) ar ljelfudpendaraade chwiltet han hade att leda i

-beivisningz, att det gifwes ett annat tvarande än just i ljelfuppenbarandet genom kisel

och jord, rrer och bönor-, o. f. sv. eller ock måste han västes, att ett rent, blott Ett,

« i denna sin adstratra enhet, kunde dlifwa för sig sjelf uppenbart, utan kisel och «kalt,

arter ved bönor isens han då lkulle bewisa). Sä länge han brustit i häda deßa bes


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jolitthe/1812-1-148/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free