- Project Runeberg -  Journal för Litteraturen och Theatern / 1812 N:o 1-148 /
260

(1809-1813)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



och är älskad af en nng flicka, som jag flera gånger hast tillfälle att raka i Aosta-sek.
— — Det lvore omöjligt att teckna hennes deltag, man skulle tro dem mata ris-ålade af
kärlekens men jag är fullkomligt öfwertygad att, om min fat kände dennes ljietta och
karakter, han ej skulle inian något att-initiativet mot min böjelse, fast-ån han sjeli
ännu icke känner sitta föråldrad Dennn kärlek sätter min sat- i bestörtning, riten jag
( skulle måhända icke tillstå den med så mycken frihet- oin ej mät- filislarnde slitits-Igen-
het beröslvade mig allt hopp. Oiu hennes föråldrat lira as lass-w, ljdartill jan enad
toißljet slutar as hennes tänkesätt och uppfostras-» skala de ej isa-nja min till dennes
make, i fall de erkänna henne söt sitt b.-.i-n; om de ej gsisa ie:,. list jag likaledes
uppgiswa allt hopp ont lyckan att tiga lyckt-se, emedan jag icke tiger tillräcklig Hör-
tnogenljet för att föl-sälta nenne i en beläggen-st som iddes-: isat-dia denne oti) enig
sjess.« Mia son, smakade Mart-kiseln jag kan ej gilla din Niels-: iöt ett dis-senilt stan-
tinnnerz men lyckligtwis är kärleken nita din kil-det lik-ni säng-kg font liflia Liitetn oß
sonpernz i morgon kan du göra ditt afsi"edt?bes·öt; tvi resa i ösa)erindtgon."

anfifn tämligen fdrejialla dig att det-as aftnars-lästid idar stiga munter-. Fal-
jsande morgonen bittida gick den unga Mai-kisen att taaa afsked. Försiinlt i den dju-
paste tilelankoli, begaf hatt sig tlll Akademiiy och dii han under mågen stig en hop
menniskor församlade på ett stalle, frågade ljan om anledningen dertill. "Del är,
smakade en hi)rknsk, est gnbbe font jag tör-: sannolikt söts att se efter näsan stödde
ban sig niot tvagnsdörrem som icke war tvål stängd; en ans-an tvagit hade sas-mat i
ljum-dörren sprang opp; den stackars gubben still nr och stils-te ljusnandet mot en
sign. Han hat förlorat all CMSUMO Och Kitlttgesh sant nian batik honom lill, ger
föga hon ont honom- Du har således ingenting annat att gara, smakade den
Unga Martin-ty för mig till Akadeinien." «

Del han steg in i lvagnen, märkte han nägonting genera sina sökte-; ban söker
och finner ett skrin, hivats lock— war ganska rikt Sedaa han stigit nis, öppnar han
det, och sinnet en liten ask med flera diamante-; han utdraget en liten låda nå bott-
nen, och räknar mer än etc-dm N:d i goda nat.-selar- Dcßastaicel·, sade· han
till sig sjelf, tillhöra utan tivifivel den olyckliga gubbe-a, som sant nr tvagne-in Han.
har ej,- som lnin far, blifwit rttineradz om han ännu lender, i ljmilten oro måste
han icke besinna sig! Iag skall i morgon söta opp honom. Act! min älskade Leona-
re, tillade han med en ;snck, huru lycklig wore ej jag, am dessa skatter woro
mina!

Mais-zonen derpå gick han till Knut-gen Den oleckligey nazisten
förut tagit i sin wärd, lefde ännu; men nian femte ej ta tala wits tjo emedan
han nyligen insomnat. Jag skall munterts-, tanke-.- den unga Ps.- zn, nyps-ska
min älskade Leonorez men då jag ser henne, ser hennes tikar ris-xxiii nid ritade-kattu-
scn om tvin skilsltteßa, ds jag slutligen skall såga henne ett enas-xx s.«..xi«.··i·ji,, 9 hivad
iver jag ! måhända skall denna söm-legenden som mek.-ej tyckes li ass« tsk-isat mig, —-
Nej, jag blir alvar – - Men l)watföi«e? fisisgade sinn, uppdks :–; nia-ki- kmna inmänk
nlng, som förolämpade hans tänkesätt: skall jag twisla om in s.- HHHMP Mj, jag
gäl-. Han bege-s sig till klostret — der« ljan underrättat-eti- axt iaaii dit-sida ·in mors
genen afljemtat Leonote, och att hon ännu icke team-ix tillbe-fax .

Nu begas han sig ånyo till Knut-gem och sed-sin ban törstat-it, att kran "nöd-
tvändigt wine tala med den sjuka i ett angelåjzse ärende-, sin-de nia-i boiion iteß
ruin. "Min».petre, frågade han, har Ni icke nid-att något i den magis indata- Ni
i går wacit sa olycklig att sallat" Den slute, som icke tycktes haswa nix-goa enda

han dagen







<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jolitthe/1812-1-148/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free