Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hogsta Represfevtantk att man dröjer att dttras sig det-ont- tillet man får fe ont rytteriP
betraktar sig, eller åtminstone att detta yttrande sker på. ett fått att. Konungens sort–
fattning, om och nåt den utkommer, icke må sinna jsg i,f·zkhqnd«fzk01kjmpgd2 -..
Ae det möjligt, att under andra wilkor föra en styrelse? Och i ett. land, blott-ställde
för skakningar as alla slag, hivad tankat-. skulle man höka« fakta om grundlagamm i;
sall deras mening kunde stora att tillåta sådana anfall?
Rikiens Stånder sjelfma, skulle nilßetllgem med all deras höga rått, icke tro-
sig tillstandigt, att i sådana termer tala om- ett. rykte af. denna beskaffenhet, och så»
troligen sannt.. ·
Når den ena Medborgaren ej plåt anfwarslösi kunnav tilltvita den andra; att-
för-hålla sig lagstridigt,-dör då ej den undersåte anses brottslig, som lika offentligt-
»som obestyrkt beskyller sjelswa sin Konung. att handla rakt emot grundlagen ,.
uti ett förordnande, hlvaras allt redan intygar tkoligheten? Ar sådant ej laster-
l.i.g·en skrifw a, hivad är. det då,· semlan så kallas? .
(Fortf. e. a. g.)
Nägra Anmärkninger om- gamlas Orde upptagande i Språketz.
Nag mr. Aos-ar agateron ests Teigeecr senior-elor-e7rl7ewnjeot..
L o N s I N. U s.
DS man i en del hosv oßk utkomnas nyare skrifters trott sig röja en« benägenhet att-:
utan behof. påtrttga språket en mängd gamla ord, torde det icke toara östoerflödigt att:
på nytt göra detta åmne till föremål för en ttndetsokning.. Mart får det-kvid utbedja
sig den tänkande Löfgrens tillgifts font oeri säkert skall sinna ett illoprepande af hivad
han redan känner och· Anseks för-afgjordt– Så wida han aldrig så litet följt med sins
tio upptäcker han lått, att det-som, åslven för icke längre ån tjoge år tillbaka, sedan:
flera sekler ansågs sor. alldagligt, i tvår tid år. alldeles obekant och splitternytt
Det. förhåller sig: med språken som med utenniskorna:t de hastda sin tid af till–
torrt, asmognadsoch astagande,- sen barndom och ungdom, sin mogna och sin sena ål-
der« Lika litet: som den sullloexta menniskan katt bruka sina bar-nittioen lika litet kan
ett redan stargadtspråk åter nedtaga de gamla föråldrade orden· Sntåket år ej an-
nat ån tankarnas eller- sorsiåndsodlingens klädnad på en wiß giswentim Hasr denna-.
odling- sedermera sitgittillen betydlig- höjd, så hat-. den också,satt jag så må såga, får-«
alltid trutit ur sin gamla drågt,. oci) kan icke, utan att återföras till sin sotra.barn·-
don-, det. will såga sjelf tillintetgöras, på nytt begagna sig det-ass
Men, stiger nian,. meningen år. ejalt helt oclxs hånet införa det gamla språket,-
men att blott derutur- upptaga-. sådana ord,, som annars måste antingen nyskapas eller-
lånas från ett. ftamtnande.. —
Jafet-s man då icke den-— löjlighet som uppkommet-s as enfådan sorl-landning af
gammalt och nytt soråth toil- man då- nodwandigt intwtnga i oantfarsijortaoch har-
nesk den Apollinarlska kroin som lut-röret sig med behag-och låtlhet i ens dränk spiks
troget liksom gjutet sig öfwek hwatje muskel? —- Eller,t-å"tta.re:.tror man-, attDnerisT
ner och en modern frack skulle mindre kontrastera ntedhlvarandra ån ett gammalt ord-
i. ett modernt stycke ivers eller prosa? Hwad jag deßutont· anmärkt ont det gamlas
språket i det hela, gäller naturligt-vis äfto en om de sårssilta orden deraf. Det låter-
Vefsmka sill-M- M- WWW-, i M kkdehnears as. ingen eller såga framskriden odling-skula-
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
