Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"lle i sitt fot-ät ha ord, det tvill säga begrepp, font holt i ett högst odlade iver-tes-
cligen behöfde låna derifrån, lika litet som att ett barns ordförråd kan wara« rikare
än den mogna och mångfaldigt bildade ltiennifkgns. Wid alla de tillfällen, sdii man
ttror sig ha funnit ett gammalt ord för det begrepo, som icke tiger något uttryck i
smärt nsiiivarande fyrat (ty att införa gamla synonymer är ej att rikta men att för-
derflva sprötet) har man roat noga undersökt, oai de gamla deridid fastat alldeles
sanian begrede fom man sjelf? Jag tror det ej. Mali liulle annars sak-sist Daliin
sunnit, att det öegl·epd, fin detta-ord dii omslöt, redan langesedan utwerllat sig, liksom
fjäriln ur sitt flat, och lefiver, «in jag fil för fägn, i det niiioiranae spraket-i en an-
nan och skönare form. De gamla ord, forn ett smäl? aiider sin foriflrsldande odling,
sleninat efter sig, äro det flagg, som skilt fln från deß guld ord lom el spå nytt kan
3blandat-? del-med utan att minska deß smidighet och äkthet-
Garve anniarker på ett stalle, ait nian lättare kan gille-ii bal-Gad äts ett
alldeles nytt ord iän åt sen blott gammal böjelse. Ocll orsaken ar ganska
naturlig. Det nya ordet, — för att tala om loilrt spröt s-— det liii-i wara låiiadt
från -·franskan, eller tyskan o. s. iv. taii allildl ide ivin itu-varande ulhredda känne-
dom af deßa spis-ät eller del-as likhet med mätt, förmodas icke ioara främmande för
någon :låfate, font gör anfptätpä bildning, oil) detta åt redan det förnämsta steget
till förtroende. Ar det tillika lyckligt förenadt med spraket, har det i fin sammanfattning
ingenting, foiii strider iued deß analogi och framför allt behafrdet för sig, fä år det
strax antagit. Ais det nya ordet antingen genom sammanfattning eller härledning
bildadt af kända fioensza ord, möter det naturligtin under lila oilisltindighettr för
öfrigt, ännu mindre fastigheter från Laila-ens sida. Aitt dettaager icke rum loid
ett gammalt ord. Nar nian undantager de fli, afioeii bland mäta lärda, forn fyßeis
satta sig vmed mätt gamla sprät, är ett låda-nr ord fraiiilnande för alla andra lasare.
Deßa, sdin annii indan flg att en författare hat wißa skyldigheter att uppfylla emot
dem och del-ibland framförallt att i hedar-le särskilt ord ston-ta begriplig, (tt)
att han skulle mal-ii det i meningar, wore numera en ohemul begäran-) tyck-» att han har
lika llteki ratt att lvara obegriplig på gclhiskiy foin ost turkifka, sanikricfkii eller hwil-
ket annat olantst syrisk foni helst, och alt förnefkiilaiidet af andra forsla kännedom
hos mängden af Låfare än de alliiiåiinaflse modernas och på sia höjd LatinenSJ werk-
ligen tik att drifwa fina allforåk allt för slängt. J allmänhet fonts man otka glöm-
ma, att införandet af okända ord år i sig fielf en akt af stals illi)ndigl)et, och fii
lior- att Konungarsftlfiva förgafiyes derroid anloåndt sin matt ock-) sitt anseende.
Wid hiocirt oli ett nytt ord kan nian således icke nog undangöiiiiaa allt foiii ådra-
ger det för nit-elen iiyviuärkfamdet, icke nog bemöda sig att nold första inträdet gif-
toa feemlingen i kostum och seder ett slags likhet med det öfriga sal-stapel och en
ton af fryntlighet och bekantfkaw fin genast bereder honin etc manligt emottagande.
Mait skall deremot alltid mißlyckasp om nian med anspråket i fjelfwa saken af-
loen förenar anforiitet i sättet. Meri huru uiidlviia förebråelsen derför, dis man
genant ett ldtellgt omvändande af gamla, för sde flesta Lasare alldeles oks-slida ord,
oupphörligen wifar huru litet man wärderar att af dem föl-stils, han mycket nian
likivah i trotts deraf, önskar att följas och lydas- och tillika art beundras för sin
lärdom, en lärdom, font i intet fall kan tvara löjligare eller sämre anwcind, inen
hivats utlramande dock måste tvaea författarens senda fyftemöll i samma ögonblick
ifvln tydligheten upphör att wara det? (Foi-ts. e. a. g.)
( J morgonutalfivcö följande Nummee häraf. «
Stockholm, tryckt hos Disretteuren och Kongl« FältsBoltryclaren Peter Sonny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
