Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på detta sätt par jag spark ihop ät henne-en summa af lusen Riksdaleis, som hennes
lat annars forstölks Nu, Gud ike lof- åk han död; Ee Herr Son hat giiioit honom
sista kn«äcken.«
"Iag?" stammade Paul på nytt. ’ —
"Få dagar efter händelsen hos mig, fortfor Bostel, kom Justine en morgon
till mig, badande i tal-ak, och berättade mig sin fars död. Ack, ropade hon, jag
wat för swsg Akk»lU01st-I honom- annat-s hade han kanske ännu le«swat! Hnrn jä,
mitt barn? —- Da ni hårin dagen gaf mig Tie Riksdaler och jag-derneed iane gi
hem, kom ev Utgg Hektc esse-s Mig på gatan -—- densanmw som jag säg hos Ez- —-
och gas- mig twa dukater med belåning ifrån Er. — FIB-ii mig? afbrot jag henne,
söt-undrad. "Ia han sade, att ni plötsligen fattat medlidande för mig. Jag mottog «
penningarna med tacksamhet och tom glad hem. J glädjen wisade jag gubben mm
skatt —- och låt dswertala mig »— ban hade på så lång tid icke warit på någon kal-
lare —- det mar bads enda snöje: kort, jag gas honom hälften, emedan han lofwade
mig att dermed haslva nog atminsione för ett jerndels åt– Ack! sedan denna olyckliga
stund har jag nästan icke mera sett honan-, alla mina böner ocd matningar woro for-
gaftves. Ek ädelmodiga stank och hans olyckliga vaßion — ljan blef.twenne nätter
borta —- Detuthardade icke hans ålder-. —- Han sick stag." - «
Den stackars Paul wat- otksis till. mods som lkalle han så det.
Iag gißade lätt, fortfor Bostel, från hivetn den gåfnsa war, som nu kom bis
min tätning- Iag hade altföelval märkt owlljan i er Hel-v Sons aga ocb aflven
sett honom smyga sig ut. Han kan hatas lära, att, för att göra godt, måste söt-nuf-
tet äfwen hasiva ett ord med i laget. En walgerning ar en diamant, som mal lem-
nas af bjertats Men Vä; förnuftet måste stipa den, om den stall få sitt rätta svärde-
Jag tröstade Iastiuet inom mig lyckönsfade jag henne, och då söt någraweckor sedan
en as mina bästa Bokhallakez meddelade mig sin önskan att gifta sig, förestog jag hos
nom Justine, såsom densinallaste och beskedligaste sticka jag kände, och wisade honom
tillika att hon ej »wak sa alldeles utan hemgift- Så bal-det gått till. Iastine svar
« ej kitet bestört, da jag utbetalte till henne denna Salama. Godal barn, sade jag till
henne, du har wäl. ofta warit uppdragt emot mig just dis-jag menat som bäst emot
dig? NF, få wälsigna mig nu och älska mig som din sak- Det gör också den goda
Justitie· Min hardhet bar kostat lnigdyrt nog; men Gad ske los jag belönas nu
dersöts genom den barnsligaste kärlek och tacksamhet.«
Paul snyftade och witle tyna gubbens hand. Han drog den tillbaka och! om-
famnade hanin wanjkapsfullr. Gåntbet gladde sig bjerteligen cit- denna uttveckling,
pades att den hastige Paul tvål hädanefter ikulle dölnnia med mera warsatns
och hop
heft om ntennilkvr och VMS handlingen men detta hopp bedrog honom ännu
.«tas
. . —- (Fortf. e« a. g).
Erinran till Iournal för Litteraturen och Theatern.
— (Iasaadt)-.
Allmanljeten bar länge txott sig berättigad att iJouen. f. L. och Th. se»en Neeens
ston öswer allt nytt som pa hafwnostadeas Theatrat uppforesz den hat saledes haft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
