Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schabrakeh som släpade ända ned vii gatan, bestod af idel hoplavptde klädes- och
linnesiocken efter utslitna Dacklar från twenne beryktade Stockholmfka Tryckerier, .
hwiltas namn de afkvenduro, och estergas på intet satt t smutsig drotighet nägon uk- .
nött Harlektnstrdimsz Men hwilka ryttare! så j
Framst på ryggen, ungefär midt öfwer bada frambenen, satt en liten eländig si-
gtm som grafroen tyckte-s- reklamera, travesteradt Geni, med skinnlappar till svingar
och ludna ben, det ena litet längre än det andra, det ena hasthof, det andra bock-
fot. Han blåste i en Lur, omkring hivars stora anda lästes: Krig mot lya-amn- « i
dra. Så snart Pojkarna singo se honom, begynte de sjunga: i
Se pi deni Se pii den! hwilken fastlagsstgurj
« Hioilket underligt djur-! -
Vidarer ar det eji Vint-!
Hwarsör ar det ej i but!
Alldeles som de sjunga i Paris: - " -
Ab! que celuHå ePc blåme
Ares la ngre du caråmei m. m.
Bakom detta ömkliga Geni satt en annan Ryttare, som ined tia-got kött os sin
långa benreeining warit en wälkommen skänk till Fredrik 1:s eller Peter 111:s Garde.
", Han bla-fe i ett slaget Nytt Posil)orn, och hade deßutom i sin ena hand en liten
spruta, hwarmed han esomostast gaf« en stråle iii de fordigäende, och afwen (ester
hwadman sade) åt dem, som han-fornt besökt. Framfore sig hade han ttvenne
kristnar med sammanbundna sioansar, som höll-sett paraply med en liten röd fana i
ändan, hivat-på jag ej kunde låsa mer an R ock elle r – - - , , —
, Nåst honom red, men baklänges-, som den bekanta Ettlenspiegel, och iegens
skav af de nyßnämnda Ryttarnas Iockey, en med dem alldeles kontrasterande figur-,
en tjock pdamö eller Dioerg, med Marsaan öron och oförskämdhet Han mar klädd
i en Harlekins-ti«dia, och dolt i ena handen oxens satans —- och i den andra det
obdggliga -Geniets, sin mar nog lång sör att täcka nnsder alla de ridande, och att
ändå ej utgöra den kortaste eller minst yfwiga symbolen af denna lilla Passcdas tvål-,
Ide. Framfdre fig. hade han hängande om halsen siera porträttets af . sina wanner en
medajllom med omskriina iosforbestrkilade namn, som ej vii sii långt afstånd- kunde
tydligen läsas, och under deßa porträttets en liten baßist uppsats-id afnågotslags gratu-
jig watska, den han medelst de dFda sinansarna", som han doppade deri, oupphörligen
stänkte mot alla, som buro auldmedsiier af en wiß akademisk storlek, hwilkas glans,
han omöjligen kunde fordraga I stallet för det manliga trasmatdey hade han, «
Lmen wid högra sidan- emedan han mar w-ensterl)åndt) en till utseende noßuppgrcifd «
Asnakindbiiam på hwilken lasts-st Esk ? kika Kritiken. SF snart någon af de söt-uc- 1
nämnda medaljyrydda yersonerna kom honom så nära, att han kunde tacka dem, tog
han genast häda styansarnai en hand och höga in vik dem med sin åsnakindbågaz i
men man fann straxt ntt det icke kvar Ssirsons, ty den fosiuiidde icke akt ens bles-
sera någon. Dan försökte denna vii ntigra odla-ner, som det ludna Geniet räckte
honom: men däst han med inskan as- en mikandogalkiing hamrade os de gedigna vo-
. lutan-nm sprang ett stycke nr den antika Hamann-en —- hela tandliidan k; och es-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
