Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniikor sinnat-, som aro san
men icke sanscirdige dä« de hoppas at
Deße senare äro oförskämds, men den
kanna dem och rycka masken af oun.
rned frimodigheten bör rnan hushålla«
man wara blottslcilld för elaka följder.
J
färdige, nien ickefrimodigh och frimodig«
t genom osanningcn tvinna sitt ändamål.
upptrrcirtsanrme granskaren kan snart lära
Sanfiirdig borde man alltid wara,,men
TV i brolikctdera asseendet man felar, kan-
Förloradt förtroendekan icke åkern-innerri,
nten onödigtwis framförd sanning retar kinder-stundom ori) morfar ett opposition-s-
Parti, der ofta den frinrodige bliswcr första ostron
Har rnan ett Embete och ett tall drr frimodighet fordras —-,och slidant ar
den mälsinnade Skridentens —- snäste
uppfylla hivad detsamma triifwerz ni
nian lindat-nian srnltan samt owilrkorligen
en att wid framställningen nyttja samma
starkare drag, som sanningen tänker-, mä endast ske inom —en krets af förtrogna
minnet-. .
Efter Fransmcinncns mening ko
rinner allt an pii farter hworch Sanningen
kan dii också sägas, an med allwarsanrl)rt, cin i cn aspaijad gliidtig eller ska-anande
ton. Allmarsamhet bör endast döi äga
krim, nar man iir berättigad eller skyldig
till deti framställande. En paßande gladtighet tpore «troligcn, i de flesta-fall, dm
tienlsigaste, isynnerhet swore den ann-an
dbar i sådana händelser dci man tvill stam-
stcilla sanningen r form af lvarning, men icke as personliga skal ar förbunden
dertill.
Mem bör skilja intellan talesätten: säga sanningen, och säga nägan san-
ningen.»Det förra ar ett- abstrakt begrepp·, det senare ett konkret- "(det abstraktas-
tillcimpande), och är ett slags- tillrattawisande i afseende på andras ord eller ger-.
vingar-, understundom afwen en förebi-
fwxn , till akt säga cn sanningen, borde menn-
wältiaö. Hwarten hos dbgre eller lagt
Helfe.
skorna genom uppfostran
e skulle den oiyckliga fdrronrem att makt
bäk- ngm udda sa waoa femk, da någonsin tunna rnrota sig-, och sanningens förti-
gande, som i allmänna ärendets ofta in
cdfdr en oberäknelig skada, skulle da ei an-
ses som en höflig skonsamhet. Att förtiga sanningen är den första nrwäg hivar-af
smickret beti·onar sig , ochdetta är det
kraftigaste och tillika fdrdersiigastir lnedelp
som nyttjas till Regenternas förblindande. Qm de Stora ej redan i liarna-riten
bliswit bortskämd-: af sina uppfostran ,
rens utsökta förmändande af sanningen
så skola de i början mannas-kvid smickra-
, men ester hand wania sig dermidp sök-.
gatande att den i zickzatk gående löpgrafwtn närmar sig småningom fästningen
och blifwer orsak till deß intagande. Lögnaren bliswer ofta lönad medspföraih
c
men- det ar en lyck-träff om ej härigenom dos Regenten grundlägges- ett mästrer-
de till menniskori alltncinl)et. Mätte
nian del-före förmås att tro, det fattningens
stigande-, äfwen r en striisware ton-, likt-väl icke ät få förolämpande som lognen,—tp
denna sednare tillta-nitagisirser att nian
om nog förstånd och onldömesgaswm
öfmare, har Montaigne wisat i andra
gens iisidosiittandc ark tedes"örderfwcts·rot. Ofta liar jag sökt utforska orsakerna
hwarfösre wi anse oß så bittert förolcitn
blvarfcire ingen för en nlennilia nicka
du har ljug-it, och iiimäl ar denna
har warit; att det ligger i mät natur
s
cl tror den, inför hwilken hon framföres
Hurn skymfande denna last är för deß ut-
tapitlct affin skrift om lögnen: «Sannin-
pade då man lselillller oß för osanning, och
wanarande tilltvitelse kan göras an dennas
last en bland de wanligare. Min mening
att ifrigt söta afsindda oß nitisk-ankan föt-
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
