Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Åkerjordens uppkomst samt dess olika aflagringar, matjord och alf. - B) Matjorden och alfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B) Matjorden och alfven.
6. Matjorden är det lager, hvari växternas frö gro
och hämta sin första näring. Hvad som ligger närmast
under matjorden kallas alf. Under alf vens bottenlager
vidtager berggrunden.
Öfverallt, där växter och djur finnas, bildas matjord
genom den mylla, som af dem uppkommer. De affallna
bladen och barren från våra träd och buskar, de i jorden
efter de skördade växterna kvarstannade rötterna jämte
stommen efter våra sädes- och foderväxter, samt hela
massan af de växter, som ej skördas, de i jorden af
växtämnen lefvande maskarna och insekterna samt alla öfriga
djur och djurdelar hemfalla efter döden under
förgängelsen och öfvergå till mylla. Samma förvandling undergår
äfven den ladugårdsspillning och andra ämnen från
växt- och djurvärlden, med hvilka vi gödsla våra fält. Allt
detta sönderdelas och bidrager till ökandet af jordens
myllhalt.
Växter, som icke skördas eller afbetas, utan få dö
bort och förvissna på den plats, där de förekomma,
återgifva åt jorden icke blott hvad de tagit ifrån henne, utan
därjämte hvad de tillägnat sig ur luften. Där
växtvärlden, öfverlämnad åt sig själf, ostörd får fortlefva, ökas
myll-lagret, och marken godes härvid årligen genom
affallet och lämningarna efter växterna. I urskogarna och
å ouppodlade platser är därför jordens bördighet ofta
ganska stor, och nyodlingar å tjänlig och väl belägen
mark fortfara ej sällan att under loppet af flera år lämna
en vida högre afkastning än den gamla odaljorden. Å
all odlad jord minskas myllhalten och växtnäringsämnena
i mån af de skördar, som tagas från henne; och de
odlade fälten måste därför genom brukning och skötsel
bringas till en hastigare vittring samt tid efter annan
gödslas för att fortfarande kunna hållas bördiga.
Man trodde fordom, att växterna uteslutande
hämtade sin näring ur myllan, och man kallade därför det
öfre, med mylla bemängda, jordlagret för matjord, under
förmodan att denna utgjorde växternas egentliga mat
eller föda. Nyare tiders forskningar hafva visat, att växterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
