Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Åkerjordens uppkomst samt dess olika aflagringar, matjord och alf. - B) Matjorden och alfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9. På sådana fält, där såväl matjorden som alfven
äro för växterna tjänliga, nå dessa den största frodighet,
och då alfven icke lider af instängdt vatten, gå
landväxterna ofta till ett betydligt djup ned i densamma.
Alla våra odlade växter fordra ovillkorligen en ifrån
stillastående vatten befriad alf; ty så länge denna lider af i
henne kvarstående vatten, kan hvarken luften, ej heller
rötterna af dessa växter nedtränga i densamma. Många
växter äro visserligen så beskaffade, att de trifvas och
frodas på sumpiga moss- och kärrmarker, ja, till och med
uti sjöar, floder och vattenpussar, nämligen sump-,
kärr- och vattenväxterna. Men alla de växter, som vi odla,
äro höglandsväxter, som vantrifvas eller gå alldeles icke
till på en sur och af vatten genomdränkt jord. För att
vinna säkra och rika skördar från våra odlade fält, måste
dessa därför väl och noga afdikas, så att både matjorden
och alfven blifva befriade från skadligt vatten. (Se kap. 4.)
10. Jordens större eller mindre behof af afdikning
och torrläggning beror väsentligen af alfvens
beskaffenhet. Denna kan nämligen antingen med lätthet släppa
vatten igenom sig eller kvarhålla det. Består alfven af
sand eller löst grus, som icke hindra det genom
nederbörd å fälten samlade vattnet att nedsjunka och
bortrinna, så är jorden mindre i behof af afdikning,
alldenstund alfven släpper vattnet igenom sig och därför äfven
kallas genomsläppande. Utgöres alfven däremot af lera
eller genom lera och andra ämnen fast sammanbundet
grus, så insuper hon endast en viss mängd vatten, men
släpper därför icke något igenom sig. I dessa fall är
alfven sålunda, som den ock kallas, icke genomsläppande,
och de fält, som hafva sådan alf, tarfva företrädesvis en
grundlig och fullständig afdikning.
Å jord med genomsläppande alf lida växterna mindre
af väta, äfven om fälten äro mindre fullständigt afdikade.
Illa afdikade fält med icke genomsläppande alf blifva
däremot efter ymnigare nederbörd genomdränkta af vatten;
de blifva härigenom sumpiga och genom afdunstningen
kalla, då de äro endast i ytan tillgängliga för luftens
inverkan, och de kunna till följd häraf icke lämna några
lönande skördar af de växter, som å dem odlas. Det är
först efter en grundlig och fullständig afdikning, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
