Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Växtens och åkerjordens kemiska beskaffenhet. - B) Åkerjordens kemiska beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betingelse för växternas bästa möjliga utveckling.
Den åkerjord, som ar rik på fältspat, kalkspat och apatit,
kan förse växterna ined mer askbeståndsdelar än den
jord, som är rik på kvarts. Lerjorden är sålunda en
bördigare jordart än sandjorden, som ofta uteslutande
består af kvartskorn. Mulljorden är i allmänhet fattig
på askbeståndsdelar men rik på organiska ämnen.
Vid bedömandet af näringsämnenas tillräcklighet må
erinras, att öfverflöd på ett eller flera ämnen är till ingen
nytta, om blott ett af de för växten nödvändiga
näringsämnena saknas eller förekommer i ringa mängd. Växten
lefver nämligen ej af enskilda näringsämnen, utan af en
näring, som är sammansatt af alla för henne nödiga
näringsämnen. Så t. ex. då man gifver en växt i
tillräcklig mängd af alla nödiga näringsämnen med undantag
af ett, t. ex. kväfve, så hämmas plantan i sin utveckling
och får en blekgrön, gulaktig färg.
15. Kol utgör omkring hälften af växtens
torrsubstans och upptages hufvudsakligen medelst bladen såsom
kolsyra ur luften, där detta ämne finnes i tillräcklig
mängd. En ringa del kolsyra upptages äfven genom
rötterna ur jorden. Såsom näringsämne är således kolets
närvaro i åkerjorden mindre viktigt. Men emedan kol
är en hufvudbeståndsdel i myllan, och då denna har en
mycket stor indirekt betydelse för åkerjordens bördighet,
så följer däraf, att kol ej får saknas i någon åkerjord.
Emedan vi endast kunna tillföra åkerjorden kol i den
mån, som vi öka hennes myllhalt, så måste vi ständigt
betrakta det som ett villkor för jordens fruktbarhet, att
vi tillföra henne mullbildande ämnen.
Säkrast och enklast kunna vi rikta jordens myll- eller
kolhalt genom, gödsling med stallgödsel samt genom
påföring af kompost, torf- och dyjord m. m.
16. </i>Myllans betydelse för åkerjordens bördighet</i>. Där
myllan förekommer i lämpliga blandningsförhållanden,
ökar hon fruktbarheten å hvarje jordart af följande skäl:
1:o) hon ökar jordens förmåga att upptaga och
bibehålla fuktighet och lösta växtnäringsämnen;
2:o) hon befrämjar vittringen och sönderdelningen
af jordens mineralämnen, genom påverkan af den kolsyra
och ammoniak, som uppstå vid hennes förmultning;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
