Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Åkerjordens gödsling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnen lösliggöras, af hvilka växtnäring framkommer, så att
alstringskraften hos jorden städse underhålles. Men vittringen försiggår
långsamt äfven vid den bästa afdikning och bearbetning af jorden, om
densamma ej genom gödslingen underlättas och fortskyndas; och för
befordrande af en högre afkastning af de odlade fälten böra dessa
städse gödslas, d. v. s. dem böra tillföras sådana ämnen, som, jämte
det som vinnes genom vittringen, må kunna lämna åt dessa fält ett
så rikt förråd af växtnäring, att de odlade växterna må kunna
utveckla sig till den rikedom och yppighet, som är erforderlig för att
lämna säkra och lönande skördar.
179. Med gödsel förstår man hvarje sådant ämne,
som tillförer jorden den växtnäring, hvaraf hon är i behof.
Att gödsla jorden är sålunda att tillföra henne sådana
ämnen, som erfordras för hennes fulla bördighet.
Växternas föda utgöres af de grundämnen, af hvilka
växterna bestå. Dessa grundämnen äro: 1) syre, väte, kol
och kväfve, hvilka växterna upphämta dels ur luften, dels
ur nederbörden, dels ur myllan, då denna upplöses och
sönderdelas. Ofvan nämnda fyra grundämnen härstamma
alla från luften och vid växtdelars förbränning,
förruttnelse eller förmultning återgå de till atmosfären.
– Vidare förekomma hos alla växter åtskilliga mineraliska
grundämnen eller beståndsdelar, som vid förbränning
finnas kvar uti askan och därför äfven kallas växternas
askbeståndsdelar, då däremot de fyra första enkla
grundämnena kallas växternas organiska beståndsdelar, emedan
de utgöra den hufvudsakliga massan hos alla organiska
varelser (växter och djur).
De viktigaste af växternas mineraliska beståndsdelar
utgöras af fosforsyrade och </i>svafvelsyrade salter, koksalt</i>
(chlornatrium), kiselsyra, natron, kali, kalk- och talkjord
samt järn- och manganoxid. – Lösta i jordvattnet
upptagas växternas mineraliska beståndsdelar af dem ur jorden
medelst rötterna.
Genom bladen och öfriga örtartade delar upphämta
växterna sina organiska beståndsdelar ur luften. Från
sönderdelningsprodukterna af de organiska ämnen
(växt-och djurlämningar), som finnas inblandade i matjorden,
upptaga växterna dock äfven en betydlig del af sina
organiska beståndsdelar genom roten, samtidigt som denna
upptager växternas oorganiska föda (d. v. s. de
mineralbeståndsdelar, som återfinnas uti växternas aska).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
