- Project Runeberg -  Jordbrukslärans hufvudgrunder /
170

(1908) Author: Johan Peter Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Åkerjordens gödsling. - B) Ofullständiga gödslingsämnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

235. Den utspridda kaligödslingen bör till fullt djup
nedplöjas.


En stor del af de växter, såsom ärtväxter och rotfrukter, för
hvilka kaligödslingen visar större verkan, hafva djupgående rötter,
och att få gödslingsämnet nedfördt i jorden till ett större djup, är
för dessa växter en fördel. Öfriga växter, ined mindre djupgående
rötter, behöfva icke heller komma i saknad af kaligödslingen, därför
att den nedplöjts, ty under den tid af året, då vegetationen fortgår,
är i allmänhet den vattenmängd, som af dunstar från jordytan, större
än den som tillföres henne medelst nederbörden; och i följd häraf är
vattnets rörelse i jorden under denna tid mera riktad nedifrån och
uppåt än omvändt. De lösa kalisalterna föras därför härvid med
jordvattnet från de nedre till de öfre jordlagren, där dessa salter sålunda
i utspädd lösning möta de nedträngande rottrådarna, som i detta skick
upptaga dem jämte öfriga födoämnen.

236. Mängden af det kalisalt, som användes till en
gödsling, måste rättas efter beskaffenheten af jorden och af
de säden, som å densamma odlas.


Har jorden förut tillräckligt med kali, så behöfver naturligtvis
ej detta gödslingsämne användas. – Detta utrönes genom att gödsla
tvenne lika jordlotter, den ena med kali, fosforsyra och kväfve, den
andra endast med fosforsyra och kväfve. Blir skörden lika på båda,
så är det icke erforderligt att för tillfället använda någon kaligödsling;
blir skörden större å den jord, som gödslas med sistnämnda ämnen
och kali, så är behofvet af kaligödsling för denna jord med detsamma
angifven.

237. Där kaligödsling befinnes vara af behofvet
påkallad, kan man för stråsädéna använda omkr. 85 kg. pr
hektar; för raps, vicker och ärter 125 kg. pr har; för
åkerbönor, turnips och morötter 170 kg. pr har samt f or
sockerbetor 250 kg. pr har, femfaldt koncentreradt eller
50-pro-centigt kalisalt eller svafvelsyrad kalimagnesia till
motsvarande kalihalt. Af kainit måste större mängder användas.
– I öfrigt bör genom försök utrönas, huru mycket som
häraf kan minskas, beroende af hvad som vinnes genom
jordens vittring.
(Se vidare punkterna 269-285).

3.

Kväfverika bigödslingsämnen.

238. Hit höra chilisalpeter, eller salpetersyradt natron,
hvari kväfvet förekommer i form af salpetersyra; samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:39:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordbruk/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free