Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Åkerjordens gödsling. - C) Andra gödslings- och jordförbättringsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stundom brukar inan märgia gräsvallar året förr än
de skola upplöjas, hvarvid märgeln nedmyllas samtidigt
med vallens plöjning. Detta sätt är det enklaste och
lättaste.
297. Mängden af den märgel som bör användas per hektar,
är beroende af märgelns och jordmånens beskaffenhet. Ju kalkrikare
märgeln är desto mindre mängd behöfves af densamma, och på jord,
som endast skall gödslas med märgeln, fordras mindre mängd än då
man med märglingen hufvudsakligen afser att förbättra jordens
fysikaliska beskaffenhet. Så kan i förra fallet för lerjord en gödsling af
450 hl. och för sandjord 120-240 hl. på hektarn vara lämpligt,
under det att i senare fallet 2,400-2,700 hl. på hektarn kunna vara
behöfliga. Vid användande af mindre mängder kan märglingen med
fördel förnyas hvart 10:de och 12:te år, men då större mängder
användas åt gången bör mellantiden utsträckas till 20-24 år.
298. Alldenstund kalken tär på myllan, måste man vid all slags
kalkgödsling och således äfven vid märgling tillse att jordens
myllhalt underhålles och förökas. Man måste därför, särdeles på
myllfattig jord, låta märglingen efterföljas af gödsling med
ladugårdsgödsel. Annars blir följden den, att jorden utarmas, då ordspråket
besannas: »att märgling gör rika föräldrar, men fattiga barn». Gödslas
behörigen mellan märglingarne, och underhålles således myllhalten,
så behöfver man ej frukta att jorden blir »utmärglad», utan tvärtom
bördigare.
299. Genom märglingen vinnes ej endast ungefär samma
fördelar som med kalkningen, utan märgeln tillför jorden dessutom
ganska afsevärda mängder fosforsyra och <i>kaliv. Visserligen förekomma
ej dessa näringsämnen i märgeln i ett för växterna omedelbarligen
upptagbart tillstånd, men lösliggöres efter hand genom kulturen,
synnerligast om jorden är tillräckligt myllhaltig.
3.
Sand.
300. Godartad, helst medelgrof fältspatsand, är ett
värdefullt jordförbättringsmedel å torf- och mossjord eller
mulljordarter i allmänhet, som lida brist på mineraliska
beståndsdelar.
Vi hafva förut, vid framställningen om
åkerjordarterna påpekat, att godartad sand kan tjäna som
förbättringsmedel för de andra jordarterna, särdeles för
torf- och mossjord. Fördelarna af att påföra mossjorden sand
kunna sammanfattas i följande punkter:
a) mossjorden blir fastare och kan således med större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
