Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Jordbrukets statik och de olika åkerbrukssätten. - B) Växtföljden i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
327. Till baljväxterna höra: bönor, ärter, vicker,
lupiner, klöfverarter m. fl. De kännetecknas däraf:
att de rikt beskugga jorden och lämna den efter sig
i luckert tillstånd;
att de i allmänhet hafva ett väl utveckladt rotsystem
och gå djupt med sina rötter för att hämta näring ur
de djupare jordlagren;
att de för en rik utveckling kräfva god tillgång på
fosforsyra och kali samt
att de hafva förmåga att upphämta kväfve ur luften
samt lämna efter sig matjordslagret rikare på kväfve än
förut.
328. Till spånads- och oljeväxterna höra visserligen
en hel mängd kulturväxter, men hos oss odlas icke annat
än undantagsvis, andra än lin och raps. Dessa
kännetecknas däraf att de beskugga jorden ganska bra samt
att de hafva rätt stora anspråk på både kväfve,
fosforsyra och kali i lätt tillgänglig form.
329. Till rotfrukterna höra de växter, som hafva
köttigt utbildad pålrot, såsom moroten, betan, kålroten,
rof van m. fl. samt potatis växten, som dock i många
hänseenden har olika natur jämförd med de egentliga
rotfruktsväxterna. Dessa kännetecknas däraf:
att de ganska väl beskugga jorden och lämna den
efter sig i ett luckert tillstånd;
att de, – med undantag af potatisen – vanligen
hafva djupgående rötter;
att de för en rik utveckling fordra god tillgång på
kväfve och fosforsyra; samt
att de kräfva en lucker jord och kunna gifva rikare
afkastning i fodermassa än t. ex. stråväxterna, om
villkoren för deras trefnad uppfyllas.
330. Till grönfoderväxterna räknas alla de växter,
som skördas för blad och stjälk före mognadstiden. De
kännetecknas däraf:
att de väl beskugga åkerjorden och lämna den efter
sig i ett ganska luckert tillstånd;
att de ej matta jorden så mycket som växter skördade
i moget tillstånd, emedan deras stubb och rötter
innehålla värdefulla näringsämnen, som vid mognaden
skulle hafva tillgodogjorts vid frösättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
