Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Jordbrukets statik och de olika åkerbrukssätten. - D) Växelbruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Utsträck icke odlingen af sädes- och fabriksväxter
längre, än att jordens bördighet därvid kan behörigen och
vägunderhållets.
5. Odla så många foderväxter, som lämpa sig för
egendomen, och låt rotfrukter ingå i omloppet till så stor
utsträckning, som omständigheterna det medgifva.
– Utsträck således i möjligaste måtto foderväxtodlingen, ty ju
mera foderväxter, desto mera gödsel, och ju mera gödsel,
desto rikare skördar af alla slag.
Det är endast den väl bearbetade, väl genomgödslade och i hög
växtkraft varande jorden, som rikligen och väl betalar odlarens
utgifter och mödor, och bättre är det att bruka en mindre jordvidd i
full växtkraft än vidsträckta fält med ringa alstringsförmåga. Hvarje
växelbruk bör därför ordnas så, att nödig tillgång på gödsel ej saknas,
och foderväxtodlingen måste vid olika egendomar i olika grad
utsträckas, så att, genom henne och genom det foder, som annars vid
egendomen kan erhållas, må, i förening med hvad genom dytag och
komposter eller inköp af främmande bigödslingsämnen kan för
jordbruket disponeras, kunna erhållas tillräckligt med gödsel för
underhållet af den odlade jordens bördighet. Vi anföra nedanför några
exempel till ledning vid de fall, då fråga uppstår om införandet af
något nytt brukningssätt, vid en egendom i stället för äldre, hvilka
möjligen befunnits mindre tillfredsställande. Sannolikt skola några
af de här anförda exemplen kunna tjäna till omedelbar efterföljd,
ehuru de icke egentligen äro därtill beräknade, utan, – såsom sagdt
är – endast till ledning för uppgörande af nya rationella
brukningssätt, hvilka, för att göra skäl för sitt namn, måste vara helt och hållet
anordnade och lämpade efter naturens fordringar på den ort och
den lokal, där de skola införas. Äro de ej detta, så äro de
irrationella, de må för öfrigt kallas växel- eller koppelbruk, eller hvad som
helst. Ty rationellt är endast det landtbruk, som har goda skäl och
god grund (ratio) för sig, som således stödjer sig på natursanna
principer, och just därför måste vara olika, allt eftersom jordmån, läge
och klimat m. m. på olika orter äro skiljaktiga; som anordnas olika,
allt eftersom tillgång på nödiga armar för arbetets utförande kunna
stå till buds på mer eller mindre förmånliga villkor och i tillräcklig
mängd för hushållningens utförande efter det ena eller andra sättet,
och som slutligen till sin hufvudsakliga karaktär måste blifva olika
eftersom afsättningsorterna därtill föranleda. Det rationella
landtbruket är sålunda icke inskränkt endast till en viss metod eller
ordnadt endast efter en norm, utan det kan och måste ordnas olika, pä
olika orter. Ett för en egendom fullt rationellt landtbruk är ofta
irrationellt för en annan med annan jord och andra förhållanden i
öfrigt. Detta är en så klar sak, att vi icke skulle ordat härom, hade
vi ej den erfarenheten, att detta så ofta till allmän och enskild skada
förbises.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
