Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 9. Om växtodling i allmänhet. - D) Skörd, bärgning och förvaring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att gulna. Blasten får ej aftagas i förtid, ty i så fall
kunna rotfrukterna lätt taga skada, om frost inträffar,
och om växandet ej upphört, så uppskjuta nya blad på
bekostnad af rotstockens näringsämne. Somliga
rotfrukter, t. ex. foderbetor, taga lätt skada af inträffande
frostväder, äfven om blasten sitter kvar; andra däremot, t. ex.
morötter, äro mera härdiga och kunna därför stå längst.
Inträffar tidig men lindrig frost, så är det bäst att låta
rotfrukterna stå i jorden, tills töväder inträder.
Rotfrukterna skämmas lätt, om de skördas omogna,
isynnerhet om efter en regnig och kall sommar en blid
efterhöst följer.
397. Rotfrufter upptagas på olika sätt, allt efter
växtarten. Potatis uppköres oftast med årder. De flesta
rotfrukter kunna uppdragas för hand med blasten, som
samtidigt afhugges. Dessutom bör man afhugga alla
smårötter, så att rotfrukterna bli så släta och fria från
jord som möjligt.
398. Rotfrukterna förvaras antingen i källare, grop,
hög eller s. k. stuka. Villkoren för att rotfrukterna skola
kunna förvaras välbehållna äro, att de skola vara mogna,
väl torra samt skyddas för frost, väta och värme. Skola
de förvaras i källare, bör denna vara luftig. Vid
nedläggningen i grop tillses noga att dess läge är sådant,
att ej vatten samlar sig i densamma.
Vid uppläggning i stuka väljer man en plats med genomsläpplig
botten. Stukans bottenform kan antingen vara rektangulär eller oval
med en bredd af 1,3-1,5 meter. Botten uppgräfves stundom till ett
djup af 15 cm., men rotfrukterna kunna äfven utan fara uppläggas
på det jämna fältet. Stukans sidor böra alltid läggas omsorgsfullt,
raka och jämna, så att inga svackor bildas; ty i sådana uppstår lätt
en alltför stark svettning å rotfrukterna. Då stukan är upplagd,
täckes den väl med ett lager halm eller granris, öfver hvilket uppkastas
ett 8-10 cm. tjockt jordlager eller så mycket att halmen eller riset
ej kan blåsa bort. På stukans topp lägges ingen jord.
På detta sätt täckta få rotfrukterna sedan ligga, till dess man
fram i november befarar, att jorden skall frysa till, då de förses med
en tjockare jordbetäckning. (En köld af - 10-12* C. en eller annan
natt skadar ej rofvor och kålrötter, å hvilka möjligen uppkommen
frostskada, utan att lämna några spår, lätt slår tillbaka vid sista
täckningen. Morötterna äro ömtåligare.) Denna sista jordbetäckning
bör vara omkring 50 cm. tjock vid marken och 15-26 cm. å stukans
topp. Påföres för mycket jord å toppen, blir trycket för stort och en
så stark svettning inträder, att hela stukan kan vara förstörd inom
ett par dagar. Finnes god tillgång på halm, är det fördelaktigt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
