Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - B) Baljsäd, bohvete och blandsäd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
479. Jordens behandling och gödsling. Åkern
bör för ärter höstplöjas till fullt djup, hvilken plöjning bör
verkställas så tidigt på hösten, att jorden ej blifvit för
mycket genomdränkt af höstregnen, hvarigenom hon blir
så väl otjänlig för höstplöjningen som svår att nog tidigt
följande vår få för ärtsådden i passande bruk, hvartill
fordras sladdning och harfning, ärternas nedplöjning och
vältning.
Superfosfat, kalisalter, kalk, aska och gips kunna med
fördel, så väl för ärtplantornas fortkomst som till vinst för
fruktens utbildning och goda beskaffenhet, begagnas till
gödsling af ärtåkrarna. Gödsling med stallgödsel lämpar
sig däremot ej för ärter, som skola skördas mogna.
Efter gödsling med stallgödsel växa ärterna allt för frodigt på
halmen, blomma ojämnt och sätta ett mindre antal baljor. Sådan
gödsling användes därför endast för ärter, som odlas att gröna skördas
till foder. – För ärter, som skola skördas mogna, begagnar man
däremot förenämnda mineraliska gödslingsämnen. – Att blöta
utsädesärterna uti gödselvatten, i hvilket man upplöst något koksalt,
samt att därefter inpudra dem med gipsmjöl eller spisaska, befordrar
i hög grad ärternas växt och en rik skörd.
Att efter sådden halma ärterna är förmånligt, och gammal
takhalm eller annan halm, som ej är duglig till utfodring, kan
näppeligen användas förmånligare än att därmed of ver strö ärtåkern. Jorden
hindras därigenom att uttorka och ogräset att uppkomma,
hvarförutom äfven vinnes den fördelen, att om sommaren blir regnig och
ärterna lägga sig, dessa då mindre taga skada, när de icke komma
att ligga på jorden, utan på halmen. Genom halmens stora förmåga
att insupa fuktighet ur luften, lider den halmade jorden mindre under
torka, och af den småningom ruttnade halmen erhåller hon efter hand
gödsling.
480. Skörden bör företagas, då de nedersta
ärtbaljorna äro fullt utbildade och börja ljusna; de andra mogna
efter skörden vid torkningen.
De af tagna ärterna böra helst upphängas på hässjor eller kräkas,
emedan de torka långsamt på marken. – De böra vara väl torra,
innan de inköras, ty annars mögla de; men när de blifvit torra, bör
man ej försumma att inbärga dem, ty om regnväder sedan inträffar,
öppna baljorna sig, när de å nyo torka, och mycket af ärtskörden går
då förloradt, innan den blir inbärgad.
481. Afkastningen är mycket olika, från omkring
12 till 23 hl. ärter samt 1,700 till 2,500 kg. halm på
hektaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
