Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - C) Spånads- och oljeväxter m.m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Persiska viken samt i trakterna kring Kaspiska och
Svarta hafven.
Af det odlade linet förekomma två artförändringar:
trösklin med slutna fröhus och springlin, som uppspringa
af sig själfva vid mognaden. Endast det förstnämnda
odlas i Sverige och företrädesvis för tågorna, som
erhållas ur dess stjälkar. Linfröet är äfven af värde, dels
till oljepressning, dels till boskapsfoder. – Linodlingen
är hos oss allmännast i Helsingland, i norra
Ångermanland, i de södra socknarne af Västerbotten, i Östra härad
af Jönköpings län samt i Marks härad af Elfsborgs län.
514. Jordmån. Linet fordrar en djup och kraftig
sandmylla, eller lös och på mylla rik jord i allmänhet, samt
går ej till på styf och mager lera, icke heller på mager
sand- och grusjord.
Den jord, som med framgång skall bära lin, måste äga god och
ymnig gammal kraft samt vara rik på mylla; hon måste ock vara
ren och lucker, lätt och djup, samt med lös alf, så att linet med sina
rötter må kunna obehindradt nedtränga i densamma.
515. </i>Plats i omloppet och gödsling. Efter
gödslade och hackrensade rotfrukter, efter klöfver och flerårig
betesvall, samt efter råg eller hafre, för hvilka gödslats, går
lin väl till, men bör ej återkomma på samma fält förr än
efter flera års förlopp. – Det Mr ej gödslas med stall- eller
träckgödsel. Aska, fosfater och oljekakor söndermalna,
utströdda torra eller lagda i kompost med dyjord, linskäfvor
och linrötningsvatten lämna däremot förträfflig gödsling för
detta säde.</i>
Jorden bör för lin vara rik på god och kraftig mylla, så att
hon ej har behof af gödsling med stallgödsel, emedan linet efter
sådan gödsling sätter mycken ved, men få och dåliga tågor. Efter
stallgödseln besväras linet dessutom, mera än annars, så af ogräs som af
jordloppor.
På nyplöjd vall, som är rik på mylla samt så belägen, att den
ej lider af torka – utan att dock vara sur – lyckas lin förträffligt;
äfvensom i klöfverstubb samt efter rotfrukter, råg och hafre, då för
dessa säden gödslats med stallspillning. Efter hafre, som gödslats
med hornboskapsspillning, blifva lintågorna fina och lena samt af den
vackraste färg.
Linet hör till de växter, som ej få ofta komma igen på samma
åker. Förr än efter 9 till 12 års förlopp bör lin ej återsås pä samma
fält, där det förut odlats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
