Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - D) Rotfrukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är under regniga somrar och företrädesvis på fet eller med
ladugårdsspillning starkt gödslad jord, som potatismöglet gör största
skadan. Likasom rosten på sädesslagen finner potatismöglet bästa
tillfälle till utveckling uti frodväxta och yppiga stånd af den växtart,
på hvilken den utbildar sig; och häraf orsaken hvarför den potatis,
som genom gödsling blifvit synnerligen frodväxt och fått en blast
med stora spaltöppningar, är den, som mest och värst angripes af
denna mögelsvamp.
Potatisblasten kan af sjukdomen svartna, utan att potäterna
blifva sjuka, nämligen om sommaren är torr och groddkornen ej blifva
nedförda till potatisknölarna.
Några fullkomligt säkra medel emot denna sjukdom finnas ej.
Följande har man hittills af erfarenhet funnit vara lämpligast att i
möjligaste måtto motverka densamma:
att odla potatisen på högländt och väl af dikad sandjord;
att använda fullkomligt friskt utsäde;
att kalka jorden, på hvilken potatisen skall sättas, om samma
jord åter förut burit potatis, så att alla frön till potatismöglet, som
kunna finnas kvar i jorden från förra året, må blifva förstörda;
att icke gödsla för potatisen med stallgödsel eller med andra
starkt kväfvehaltiga gödslingsämnen, men däremot med de ämnen,
som angifvits i föregående punkt 561;
att genom djup kupning öfvertäcka potatisknölarna med ett tjockt
jordlager, så att svampens groddkorn ej må nå potatisen;
att om potatismöglet infinner sig och blasten blir fläckig samt
börjar vissna, af slå blasten, bortföra den från fältet och genast
uppbränna eller kompostera den, så att fröen till mögelsvampen ej må
få tillfälle att sprida sig ocli smitta den ännu friska blasten. Genom
blastens afhuggning hindras äfven möglet att föras ned till
rotknölarna och skada dem; potatisen kan således medelst blastens
afhuggning möjligen räddas från sjukdomen, såsom erfarenheten ock ofta
intygat.
Är väderleken under sommaren kylig, så har potatismöglet ej
någon framgång. Så led under den kalla sommaren och hösten 1885
potatisen föga af torröta, ehuru väderleken var allt jämt regnig och
sålunda – om temperaturen varit högre – bort främja potatismöglets
ymniga utveckling.
Blötrötan är en från torrötan alldeles skild sjukdom, som
vanligen förekommer när potatis odlas på lerjord eller mulljord, å hvilken
man för potatisen gödslat i sättfåran med stallspillning. – Blötrötan
kan förekomma dels jämte torröta, dels alldeles oberoende af
densamma under potatisstånd, hvilkas blast icke visat ringaste spår till
de fläckar, som förekomma på bladen hos potatisstånd, hvilka äro
angripna af torrötesvampen.
Det är företrädesvis under regnar, som blötröta hemsöker
potatisen, i synnerhet om åkern är illa af dikad och sålunda lider af
bottensyra, samt om potatisen gödslats med stallspillning och satts
med öppna sår efter förutgången sönderstyckning. Rötan åtföljes
härvid af bakteriesvampar, och skörden går oftast till större delen
förlorad. – Till förekommande af blötrötan må man undvika allt, som
föranleder densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
