Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - D) Rotfrukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med handhacka, så att plantorna komma på 10-15 cm. afstånd från
hvarandra. – När plantorna blifva 10-12 cm. höga köres återigen
med hästhacka mellan raderna och uti raderna rensas och gallras med
handhacka, så att blott en planta kommer att stå på hvarje ställe,
samt att afståndet mellan plantorna blir omkring 20-30 cm. Det
förra för de aflånga, det senare för de runda slagen, hvilka sistnämnde
fordra ett större utrymme i raderna.
Rensningen med hästhacka mellan raderna förnyas ytterligare,
om så finnes behöfligt.
582. Skörden företages på hösten, vanligen så fort
potatisupptagningen slutats.
Rofvorna växa mest när, framemot hösten, nätterna blifva mera
fuktiga; och man bör därför låta dem stå så länge som möjligt, men
dock tillse, att de hinna upptagas, innan de skadas af frost.
Skörden tillgår sålunda: hvarje arbetare upprycker och afblastar
samtidigt rofvorna från tvenne drillar; tvenne arbetare låta sina
afblastade rofvor falla tillsammans i en sträng, hvari således rofvorna
från fyra drillar komma att samlas.
583. </>Afkastningen utfaller mycket olika under olika
år och kan vid goda skördar beräknas från 600-750 hl.
på har.</i>
De hvita rofvorna lämna vanligen större skörd än de gula; men
dessa senare äro af mycket större värde och omkring 450 hl. på
hektaren af dem kan anses för en tillfredsställande skörd.
Blasten, som afskäres efter skörden, är föga tjänlig till utfodring
och användes förmånligast till gödsling af åkerjord eller gräsfält på
sätt förut uppgifvits.
De hvita rofvorna hålla sig ej så länge som de gula och böra
därför först uppfodras.
584. Sjukdomar och fiender. Rofvorna lida
stundom af mjöldagg samt af en egen sjukdom, bestående
däruti, att rötterna ej knyta sig, utan bilda – som man
kallar det – »fingrar och tår», d. v. s. att de i stället
för att utväxa till en enda stor rotknöl, upplösa sig uti
mindre finger- och tålika rotgrenar. – De svåraste fienderna
för rofvorna äro jordloppor och bladlöss, hvilka
jordbrukaren, för vinnande af framgång vid rofodlingen, med
all makt måste motarbeta.
Oarten att ej sätta rotknölar, utan upplösa sig uti smalare eller
tjockare rotgrenar, förekommes därigenom, att man tillser:
1) att till sådd endast begagnas frö efter fullt välbildade
frörofvor;
2) att jorden är fullständigt och väl bearbetad samt för rofvorna
passande;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
