- Project Runeberg -  Jordbrukslärans hufvudgrunder /
340

(1908) Author: Johan Peter Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - E) Foderväxter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro de lämpligaste, samt göra sådden så tjock, att vallen
från början blir tät och jämn.</i>

Det är ett stort fel att vid insåning till flerårig gräsvall spara
på utsädet. En för tunn sådd alstrar en gles vall, som snart
uppfylles af ogräs samt alltid ger ringa skörd. – Man bör sålunda göra
sådden tillräckligt tjock, ej använda ett, utan flera fröslag till
insåningen, då däraf alltid fås säkrare och rikare skördar än efter en tunn
sådd af ett eller få fröslag.

Är jorden passande för rödklöfver, så bör denna alltid ingå uti
fröblandningen, då af denna foderväxt fås god skörd under första och
andra året, hvarefter gräsen sedan lämna den hufvudsakligaste
fodermassan. Å något sidländt läge kan och bör alsikeklöfver uti
fröblandningen äfven begagnas till insåningar för bildande af fleråriga
gräsvallar, helst som detta klöfverslag är synnerligen härdigt, håller
sig kvar i flera år samt ökar ansenligen foderskördarnes såväl mängd
som godhet. Hvitklöfvern bör alltid ingå uti fröblandningarne för
vinnande af ett tätt bottengräs, som gagnar dels till betäckning och
skydd för marken strax efter slåttern, dels såsom ett godt och kraftigt
betesgräs, då vallarne afses till betning.

Af grässlagen väljas till insåningarne sådana, som efter jordens
beskaffenhet gå bäst till. Timotejen är det vanligast hos oss odlade
gräset. På mullrik och kraftig, ej vattensjuk jord går timotejen väl
till samt lämnar ett godt och kraftigt foder. Rajgräset (renrepet) är
förträffligt både såsom betes- och slåttergräs och bör uti de orter, där
det väl går till, icke saknas uti fröblandningar till fleråriga vallar.
Ängskaflen är af stort värde för sin mångårighet samt de rika och
säkra foderskördar den lämnar, men i fodervärde står den efter
rajgräset och timotejen. – Af öfriga förut omnämnda grässlag äro
tuftåteln och luddtåteln de sämsta, men dock af stort värde för sådana
jordmåner, som ej förmå bära bättre gräs.

674. Frönas bruksvärde och kiloprocent bör tagas i
beräkning vid bestämmandet af fröblandningars kvantitet.

Vid inköp af frö måste man fästa afseende vid att
såväl gronings- som renhetsprocenten är hög. (Se punkterna
356 och 359). Om t. ex. renhetsprocenten är 95 och
grobarheten 80, så blir det s. k. bruksvärdet = 95 X 80/100 = 76.
Är åter renhetsprocenten 100, men gsobarheten 38 %, så
blir bruksvärdet = 38.

Sistnämnda prof har således större renhet, men hälften
mindre bruksvärde än den förstnämnda, och det behöfves
således dubbelt så stor mängd af detsamma för att den
s. k. kiloprocenten skall blifva densamma. Kiloprocenten
erhålles nämligen genom att multiplicera bruksvärdet med
antalet kilogram (l X 76 = 2 X 38).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:39:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordbruk/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free