Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 11. Ängars och betesmarkers skötsel. - A) Naturliga icke vattnade ängars skötsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årligen en mängd växtnäringsämnen, hvarigenom
jordens bördighet minskas. På grund häraf måste man
tillse, att såväl ängarne som betesmarkerna erhålla
ersättning för hvad de förlora, äfvensom vidtaga sådana
åtgärder, som befordra de bättre foderväxternas trefnad.
Ängarne kunna och böra förbättras genom rödjning,
harfning och öfvergödsling, så ock genom odling samt
af- och tilledning af vatten.
A) Naturliga icke vattnade ängars skötsel.
683. De naturliga ängarna böra rödjas och
därigenom befrias från för gräsväxten hinderliga träd och buskar,
hvarjämte tufvor och mullvadshögar böra borttagas.
Rödjningen af ängsmarker bör ärligen verkställas. Får skog och
buskar växa för tätt uti ängarna, så inskränkes gräsväxten icke en
dast af det rum, som dessa intaga, utan den hämmas äfven på flera
andra sätt däraf. Genom den myckna skuggan hindras en mängd
grässlag att komma fort; marken hålles isynnerhet höst och vår för
mycket fuktig, och detta, i förening med den omständigheten, att
tjälen på vårarne sitter så länge kvar i jorden omkring och under
träden och buskarna, hindrar gräsväxten, men befordrar däremot
framkomsten af mossa, hvarför skogsängar, som ej behörigen rödjas, alltid
äro mycket mosslupna samt gifva en ringa och klen afkastning. –
På steniga backar och höjder inom ängsmarken, där ingen gräsväxt
kan påräknas, böra däremot nyttiga träd och buskar sparas.
Till ängars rödjning hörer vidare att tidigt på vårarna hopräfsa
och bortföra löf och andra affall från på dem varande träd och
buskar, äfvensom vass och annat, som på ängarna kan hafva uppflutit
från angränsande åar eller sjöar. Allt detta hopsamlas och
uppbrännes antingen på stället eller upplägges det i blandning med andra
ämnen till komposter. Uppbrännes det på ängen, så bör det ske, där
man företrädesvis önskar upphjälpa gräsväxten, hvilket åstadkommes
genom att å den afbrända platsen omsorgsfullt utsprida askan samt
därefter inså marken med frön till passande foderväxter. Noga
iakttages, att sådan bränning icke får ske invid växande träd, som
därigenom förstöras. Massor af annars värdefulla ekar hafva
mångenstädes hos oss på så sätt blifvit förstörda.
Tufvor och mullvadshögar samt myrstackar böra borttagas, så
att gräsväxten och slåttern af dem ej hindras. De efter dessa högar
äfvensom efter de afskurna tufvorna uppkomna nakna ställena insås
med passande fröslag jämte vickerhafre, hvilken senare vid första
följande slåttern lämnar god afkastning, då den med gräset på ängen
skördas till hö, under det att för följande åren skörd erhålles af de
andra utsådda fröslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
