Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 11. Ängars och betesmarkers skötsel. - A) Naturliga icke vattnade ängars skötsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bör medelgrof fältspatsand, eller rostad lera i ymnigt mått, till 5 cm.
tjocklek eller därutöfver, påföras såsom gödsling. Först efter en sådan
öfvergödsling kan det blifva möjligt att å odlade kärr och mossar
erhålla varaktiga, rikt gifvande gräsvallar.
Kalk och märgel lämpa sig äfven synnerligen väl till gödsling
af gräsvallar å kärr-, moss- och myrjord. Kompostgödsel med benmjöl
samt andra fosfater och kalisalter, i olika blandningar allt efter
jordens olika beskaffenhet, böra likaledes användas till öfvergödsling af
gräsmarkerna, som däraf vinna såväl i bördighet som uti värdefullare
för mjölkproduktionen kraftigare och för djurens välbefinnande
lämpligare gräs och hö. – Genom gödsling med kalisalter framlockas en
mängd vilda baljväxter till frodig utveckling.
Pudrett använd till öfvergödsling af ängar och gräsvallar ökar
ansenligen dessas bördighet och gör äfven insådda vallar varaktigare.
Blandningsämnena, som ingå uti pudretten, böra naturligtvis vara
lämpade efter beskaffenheten af den ängsmark, som med densamma
skall gödslas, och kan sålunda i åtskilliga fall kalkpudrett, i andra
mullpudrett vara fördelaktigast o. s. v.
687. Allt stillastående och å ängsmarken instängdt
vatten bör genom dikning afledas, ty så länge ängarna
hafva en våt och sur alf och matjord, bära de ej, annat än
starrgräs och sumpväxter.
688. »Naturliga ängar», som flerstädes genom vanvård
nedsjunkit till den låga afkastning, att skörden å dem
knappast lönar arbetskostnaden, böra odlas, gödslas och insås,
för att kunna uppbringas till nöjaktig bördighet.
På många ställen uti landet finnas såväl sidvalls- som
hårdvallsängar, hvilka lämna så svag afkastning, att om det på höslåttern och
höbärgningen använda arbetet behörigen beräknas, blir behållningen
obetydlig eller ingen. Dessa ängar böra sålunda ej bibehållas uti sitt
närvarande skick. De böra genom odling omgestaltas och förbättras
på följande sätt:
Sidvallsängar, som endast äro beväxta med starr och harull samt
med andra föga gifvande och till utfodring för husdjuren icke
värderika, ja till och med skadliga växter, böra af dikas, odlas och efter
verkställd gödsling insås med passande fröslag, samt såväl på höstarna
som synnerligast på vårarna sammanpressas genom vältning, som
verkställes med tunga och långa slätvältar, hvilka köras öfver fälten för
att hålla dem fasta och nedtrycka det, som uppdragits vid omväxling
mellan frost och tö under vintern och våren. – Genom tid efter
annan förnyad öfvergödsling med sand, märgel eller lera m. m. böra
de vidare underhållas i full bördighet.
Släta hårdvallsängar, som lämna klen afkastning, böra plöjas,
dikas, besås med vickerhafre, som tages till grönfoder, trädas, gödslas
och insås med passande foderväxter samt genom lämplig öfvergödsling,
på sätt i punkt 685 angifvits, framgent förbättras. – Vickerhafren,
som efter första plöjningen skördas till foder, ersätter mera än väl
förlusten af höet från den odlade ängen under samma år; följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
