Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Verkan af Barbicanes meddelande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TREDJE KAPITLET.
Verkan af Barbicanes meddelande.
Det är omöjligt att skildra den verkan, som den
hedervärde presidentens sista ord åstadkommo. Hvilka
skri! hvilket tjut! hvilken följd af rytningar, hurrarop
“hip! hip! hip!“ och alla de onomatopeer, som späcka
det amerikanska språket. Det var ett oväsen, ett larm,
omöjliga att beskrifva. Munnarne skreko, händerna
klappade, fötterna skakade salarnes golf. Om alla
vapnen i detta artillerimuseum med ens hade aflossats,
skulle de icke satt de sonora vågorna i en våldsammare
röresle. Detta kan icke öfverraska. Det ges
kanonierer, som äro nästan lika larmande som deras
kanoner.
Barbicane förblef lugn under dessa entusiastiska
bifallsrop; måhända ville han yttra ännu några ord
till sina kolleger, ty hans åtbörder bjödo tystnad och
hans fulminanta ringklocka uttömde sig i våldsamma
detonationer. Man hörde den icke en gång. Snart
blef han bortryckt från sin stol, kringburen i triumf,
och ur sina trogna kamraters händer tagen på
armarne af en icke mindre uppeldad hop.
Ingenting kan förvåna en Amerikan. Man har
ofta yttrat att ordet “omöjlig“ icke är franska; men
man har synbarligen misstagit sig om ordbok. I
Amerika är allt lätt, allt enkelt, och hvad mekaniska
svårigheter angår, äro de döda innan de födas. En äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
