Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månens Roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
Månens Roman.
En iakttagare som varit begåfvad med en ytterst
genomträngande synförmåga och haft sin plats i den
obekanta medelpunkt kring hvilken verlden kretsar skulle
vid universi kaotiska tid ha sett myriader atomer uppfylla
rymden. Men småningom, under seklernas lopp,
uppstod en ändring härutinnan; en attraktionslag gjorde
sig gällande, hvilken de hittills kringirrande atomerna
ställde sig till efterrättelse; dessa atomer förenade sig
kemiskt i enlighet med sin valfrändskap, blefvo
moleculer, och bildade dessa nebulösa anhopningar
hvarmed himmelns djup äro öfversållade.
Dessa anhopningar började genast sätta sig i en
roterande rörelse kring sin medelpunkt. Detta centrum,
som bestod af en oredig massa moleculer, började nu
rotera omkring sig sjelf, hvarunder det efter hand
förtätnade; men i mån som dess volym minskades genom
förtätningen, ökades i enlighet med mekanikens
oföränderliga lagar, dess rotationshastighet, och genom dessa
båda fortvarande verkningar uppkom en hufvudstjerna,
centern i den nebulösa massan.
Om observatorn noga iakttagit, skulle han nu ha
sett, att de öfriga moleculerna betedde sig på samma
sätt som centralstjernan, likasom hon förtätade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
