Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hvad det är omöjligt att vara okunnig om och hvad det icke längre är tillåtet att tro i Förenta Staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osynliga sida angår, är den naturligtvis under tre
hundra fyrtiofem timmar försänkt i en absolut natt,
som endast mildras “af stjernornas bleka skimmer“.
Detta fenomen beror uteslutande på det märkvärdiga
förhållandet, att rotations- och revolutionsrörelserna
försiggå på absolut samma tid, ett fenomen, som, enligt
Herschel och Cassini, är gemensamt för Jupiters månar
och sannolikt äfven för de öfriga drabanterna.
Några visserligen mycket redobogna, men en smula
istadiga sinnen tattade icke genast, att om månen
under sin revolution oföränderligt vänder samma sida mot
jorden, kommer det sig deraf, att hon under samma tid
rullar ett slag omkring sig sjelf. Till dessa sade man:
“Gå in i er matsal, och vrid omkring bordet, på så
sätt att ni alltid håller ögonen riktade mot medelpunkten;
när ni slutat er kretsformiga promenad, har ni
gjort ett slag omkrig er sjelf, enär ert öga efterhand
passerat hvarje punkt i salen. Nå väl! salen det är
himmeln, bordet det är jorden, och månen det är
ni!“ — De gingo sin väg, förtjusta öfver jemförelsen.
Sålunda vänder månen ständigt samma sida åt
jorden; men för att vara riktigt noggrann, bör tilläggas,
att till följd af en viss vaggning från norr till
söder och från vester till öster, “libration“ kallad,
visar han något mer än sin halfva yta, ungefär
femtiosju hundradelar.
Då nu de olärda visste lika mycket om månens
roterande rörelse som direktören för observatoriet i
Cambridge, intresserade de sig så mycket mer för
hans revolution omkring jorden, och tjugu
vetenskapliga, tidskrifter hastade att undervisa dem. De
inhemtade nu, att firmamentet, med sin oändliga
mängd stjernor, kan betraktas som en väldig urtafla,
på hvilken månen vandrar fram, angifvande den rätta
tiden för alla jordens invånare; att det är på grund
af denna rörelse, som nattens stjerna företer sina olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
