Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Passageraren på Atlanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid upphörde icke Michel Ardans förslag
liksom alla nya idéer att lifligt sysselsätta vissa sinnen.
Det störde den vanliga tankegången. “Man hade
icke tänkt sig något sådant“. Denna händelse började
snart just genom sin besynnerlighet att intressera en
och hvar. Man hade tänkt närmare på saken. Huru
många saker hafva icke blifvit förnekade den ena
dagen och den följande utförda? Hvarför skulle icke
denna resa verkligen kunna gå i fullbordan den
ena eller andra dagen? Men i alla hänseenden
torde den man, som ville så äfventyra sitt lif, vara
galen, och då hans framställning icke var hållen
i en allvarsam stil, hade han bestämdt gjort bäst i
att tiga i stället för att oroa en hel befolkning med
sitt löjliga tokprat.
Men för det första, fanns denna person verkligen
till? Det var en vigtig fråga. Namnet Michel Ardan
var icke obekant i Amerika. Det tillhörde en europé,
som ofta omtalats för sina djerfva företag. Telegrammet,
som gått tvärs öfver Atlantens djup, namngifvandet af
det fartyg, med hvilket fransmannen sagt att han skulle
fara, den för hans förestående ankomst utsatta dagen
— alla dessa omständigheter gåfvo ju åt förslaget en
viss karakter af sannolikhet. Men man måste hafva
ordning på, huru dermed förhölle sig. Individerna
bildade snart grupper: grupperna blefvo allt tätare
under nyfikenhetens inflytande liksom atomerna i kraft
af molekularattraktionen, och slutligen visade sig en
sammanpackad massa, som styrde sina steg till
presidenten Barbicanes bostad.
Denne hade, allt sedan telegrammet anlände, icke
uttalat sin åsigt; han hade låtit J. T. Mastons göra
sig gällande utan att tillkännagifva hvarken sitt gillande
eller sitt klander deraf. Han höll sig tyst och stilla
och hade föresatt sig att afbida händelsernas gång,
men hade icke tagit allmänhetens otålighet med i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
