- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
128

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Passageraren på Atlanta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

horizonten. Två timmar senare besvarade en stor
ångare de gifna signalerna. Man afsände genast
underrättelse till Tampa-Town, att Atlanta var synligt. Klockan
4 inlopp det engelska fartyget på Espiritu-Santos
redd. Klockan 5 gick det för full ånga genom det
trånga inloppet till Hillisboros redd och kastade
klockan 6 ankare i Tampas hamn.

Ankaret hade ännu icke tagit sandbottnen,
förrän fem hundra farkoster omringade Atlanta, som
togs med storm. Barbicane var den förste, som öfversteg
bastingeringen, och med en röst, hvars rörelse han
förgäfves sökte bekämpa, utropade han:

— Michel Ardan!

— Här är jag! — svarade en person, som stigit
upp på kommandobryggan.

Barbicane stod der med korslagda armar,
forskande blick och slutna läppar samt betraktade noga
passageraren på Atlanta.

Det var en man, omkring fyratio år gammal,
storväxt, men redan något krokig liksom karyatiderna,
hvilka uppbära balkonger på sina axlar. Hans stora
hufvud, ett verkligt lejonhufvud, skakade emellanåt
ett glänsande hår, som liknade en man. Ett kort
ansigte, bredt vid tinningarna, prydt med mustascher,
sträfva som en katts morrhår, små gulaktiga
hårtofsar på kindbenen, runda och något stirrande ögon och
en närsynt blick gjorde, att han hade en fullkomlig
kattfysionomi. Men näsan hade en djerf teckning,
munnen var särdeles skaplig, pannan hög och fårad
liksom ett fält, hvilket aldrig ligger i trade. Slutligen
gjorde en kraftfullt utvecklad bål, som väl
öfverensstämde med de långa benen, de muskulösa armarne
och en säker gång denne europé till en starkt bygd,
lefnadslustig man, “som var snarare smidd än gjuten“,
för att låna ett af den metallurgiska konstens uttryck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free