Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Passageraren på Atlanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfvensom att upptaga och besvara alla invändningar, de
må vara hvilka som helst. Var lugn, jag skall afbida
dem på stående fot! Går ni in derpå?
Derefter lemnade presidenten hytten och
meddelade massan Michel Ardans framställning. Hans ord
emottogos med stampningar och glädjerop. Följande
dag skulle hvar och en kunna betrakta den europeiska
hjelten, så mycket han ville. Emellertid ville några af
de envisaste åskådarne icke lemna Atlantas däck, utan
tillbragte natten ombord. Bland andra hade J. S.
Maston fastskrufvat sin krok i ledstången till akterhytten,
och det hade behöfts ett vindspel att rycka loss den.
— Det är en hjelte, en hjelte, — utropade han
i alla tonarter, — och vi äro endast svaga qvinnor i
jemförelse med denne europé!
Sedan presidenten uppmanat alla, som besökte
fartyget, att aflägsna sig, återvände han till
passagerarens hytt, hvilken han lemnade i samma ögonblick
ångfartygets klocka slog 12 på natten.
Då tryckte de begge medtäflarne om folkets
ynnest varmt hvarandras händer, och Michel Ardan
kallade Barbicane du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
