Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. De sista tillrustningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGOFEMTE KAPITLET.
De sista tillrustningarna.
Man skref nu den 22 November. Afresan skulle
ega rum tio dagar senare. Det återstod ännu ett
arbete att utföra, ett kinkigt och farligt arbete, som
kräfde all möjlig försigtighet. Kapten Nicholl hade hållit
sitt tredje vad på att detta icke skulle lyckas. Det
gälde nu att ladda Columbiaden med fyra hundratusen
skålpund bomullskrut. Nicholl hade tänkt, och detta
kanske icke utan skäl, att handterandet af en så förfärlig
qvantitet pyroxylin skulle medföra svåra olyckor och
att i alla hänseenden denna utomordentligt explosiva
massa skulle antändas af sig sjelf genom projektilens
påtryckning.
Man lopp verkligen stora faror, och dessa
ökades ännu mera genom bekymmerslösheten hos
amerikanarne, hvilka under inbördes kriget ej drogo i
betänkande att med cigarr i munen ladda sina bomber. Men
det låg Barbicane om hjertat att lyckas och icke lida
skeppsbrott i sjelfva hamnen. Han utvalde derför sitt
bästa manskap, lät det arbeta under hans egna ögon,
lemnade det icke ett ögonblick ur sigte, och genom
klokhet och vidtagna försigtighetsmått gjorde han allt
hvad på honom ankom för att företaget skulle krönas
med framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
