Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. En mulen himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGOSJUNDE KAPITLET.
En mulen himmel.
I samma ögonblick den kolossala eldqvasten upp
steg mot himlen till en oerhörd höjd, upplyste den
med sina lågor hela Florida, och under en stund
förbyttes natten till dag på en ansenlig utsträckning af
halfön. Denna ofantliga eldknippa observerades hundra
miles till sjös så väl från Mexikanska viken som från
Atlantiska hafvet, och mera än en sjökapten
antecknade i sin dagbok åsynen af denna jättelika meteor.
Columbiadens detonation åtföljdes af en verklig
jordbäfning. Florida kände sig skakadt i sitt innersta.
Krutgasen, utvidgad genom sin hetta, kastade med
utomordentlig våldsamhet tillbaka luftlagren, och denna
konstgjorda orkan, som var hundra gånger hastigare
än den häftigaste storm, gick som ett skydrag genom
luften.
Icke en enda åskådare stod upprätt; män, qvinnor,
barn, alla böjdes som ax under stormen. Det
var ett obeskrifligt tumult. Många blefvo svårt sårade,
och J. T. Maston, som, trotsande all klokhet, höll sig
allt för långt fram, slungades baklänges tjugo famnar
och flög likt en kula öfver sina medborgares hufvud.
Tre hundra tusen menniskor blefvo för ett ögonblick
döfva och föllo i ett slags dvala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
